Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
271
Vända vi oss till de »bihang», som åtföljt tidskriften, hafva
vi främst att fasta oss vid öfverbibliotekarien G. E. Klemmings
»Ur en antecknares samlingar», af hvilket lärda forskningsarbete
hittills utgifvits 8 ark, fördelade på de tre tidskriftshäftena.
Sällskapets bibliografiska tendens har härigenom på ett lysande sätt
förverkligats. Af dessa samlingars rika innehåll må särskildt
påpekas den vigtiga uppsatsen »Om Vita Catharinae». Frågan gäller,
när Sverge fick sin första trykta bok, och resultatet af den
djupgående undersökningen är, att denna, Vita S. Catharinae, tryktes i
Stockholm af boktryckaren Ghotan år 1483. »Dyalogus
creatura-rum» har visserligen samma årtal, men något försteg i ålder synes
böra tillfalla den förra boken. — Skalden Oxenstjernas
dagboksanteckningar för åren 1769—1771 har af Gust. Stjernström
utgifvits på ett sätt, som är värdt alt erkännande. Särskildt hålla vi
honom räkning för att han vid redigerandet af denna publikation
ej företagit några uteslutningar. Visserligen kan ej alt, som däri
förekommer, intressera allmänheten, men man må besinna, att en
dylik journal offentliggöres mindre till allmänhetens nöje än till
gagn för forskaren, och dennes behof äro omöjliga för en utgifvare
att förutse. Då det gäller att i tryck framlägga en äldre
betydelsefull handskrift bör därför, så vidt möjligt är, fullständighet
iakttagas. Utom den närmare kännedomen om skalden och människan,
som i ifrågavarande dagboksanteckningar på ett omedelbart sätt
träder oss till mötes, gifva de om tidsförhållandena åtskilliga
intressanta vittnesbörd. De hafva ock såväl före som efter sitt
offentliggörande med fördel kunnat citeras.
Då literatursällskapet såsom bihang till sitt tredje häfte af
»Samlaren» för första gången utgifvit Samuel Columbus’ »En svensk
ordeskötsel angående bokstäfver, ord och ordesätt» kan det synas,
som hade det öfverskridit sin plan, enär författaren visserligen är
af stor literaturhistorisk betydelse, men detta hans verk är
förnämligast af språkligt värde. Det må dock uppmärksammas, att
Columbus’ arbete står i sammanhang äfven med literaturhistorien genom
de vinkar han gifver inom metriken. Så säger han, att vi väl
liksom grekerna kunna elidera en vokal, när versen så fordrar,
och underlåta det, då versen kräfver, att den ej elideras; ett
noggrant fasthållande vid antikens elisionslagarv skulle visserligen göra
verket fullkomligare, men »det synes för stort arbete, och dess
fägring inte svarar emot svårheten». Särskildt betonar han att
»lättlöpandet bör wara reglan i Swenske werser så ok accenten».
Behandling af metriska frågor är någonting karaktäristiskt för den
literaturhistoriska riktning, till hvilken Columbus hörde, och som i
utlandet representerades af Opitz, Ronsard och Trissino. Under det
att svenske skriftställare från 1600-talets senare hälft å ena sidan
visa en högst betydande kännedom af främmande tungomål (vi
påminna blott, utom om Columbus, om Stjernhjelm, Dahlstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
