Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag.
281
som jag skref redan samma afton, då jag mottagit Ninas löfte, var,
fruktar jag, både kort och oredigt, i berusningen öfver min
nya lycka. Det tarfvar därför mer än väl en upplysande
kommentar, hvilken jag ber dig meddela. Min fastmös namn är Anton in a
Hillerstedt — hennes far var en svensk konstnär, som dog i Roma.
Hon är nu utan familj, men en mycket begåfvad och framstående
konstnär — bildhuggarinna». - Å nyo genomlopp Julies blick de
församlade familjmedlemmarne, men därefter fortsatte hon nästan
utan uppehåll: »Jag hoppas, att I alla hafven nog förtroende till
mig för att veta, att hon dessutom besitter en upphöjd karaktär,
ett ljust förstånd och en omfattande bildning. Att hon är
konstnär, förstår jag nog, kommer att stöta Eder för hufvudet till en
böljan. Jag vet knappast, om jag nämde det i mitt bref till
Mamma. Om så icke var fallet, ber jag dig meddela denna
underrättelse på ett passande sätt. Jag är viss på, att, om Nina
velat gå in på mitt förslag att följa mig till hemmet och där låta
mig personligen framställa henne för Eder såsom min trolofvade,
I skullen då alla hafva hänförts af hennes skönhet, egendomlighet
och snille». —
»Egendomlighet — snille!» ljöd det som ett bortdöende eko
från Stephanies läppar, under det att öfverstinnan blott suckade
och Axel utbrast med ett litet skratt: »Så där ja — nu är hans
timme slagen!»
— »Men hon har icke velat», — fortsatte Julie i sin läsning,
— »följa min önskan härutinnan, utan fordrade bestämdt, att jag
skulle skrifva först». —
»Hon fordrade bestämdt! — huru okvinligt!» sade Stephanie
klagande.
»Tyst då, Stephanie, afbryt mig icke! Nu kommer först det
intressantaste», — ropade Julie. — »fordrade bestämdt, att jag
skulle skrifva först och genom bref göra Eder alla så bekanta med
henne, som det är möjligt. Ty värr finnes intet dugligt porträtt
af min Nina, men tag fram den fotografi, som jag sände dig fore
jul, af den staty, föreställande Dikä (rättvisans gudinna), hvilken
så mycket förtjuste mig i fjorårets Parisersalång. En mera lyckad
bild af henne kan man ej tänka sig, och det var äfven denna
likhet, som först slog an på mig och kom mig att söka hennes
bekantskap. Jag vill omtala detta första möte, om man så får
kalla det, för min lilla syster. — Som du vet, kom jag i höstas
till Roma från Paris. På detta sistnämda ställe hade jag i flen
pension, där jag inackorderat mig, gjort bekantskap med flere
engelsmän och skottar, hvilka med sina familjer gjort en tur till
kontinenten. Bland dessa fans äfven en ung framstående arkeolog,
Mr Campbell — nå, det där hör egentligen icke hit — nog af,
ju mera vintern närmade sig, kommo alt flere engelsmän af mina
pariserbekanta till Roma. Vi träffades ofta såsom gamla vänner —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
