Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag.
»Men, kära tant, icke skall du se saken så där mörk», —
vågade Sigrid invända. »Icke har väl Gerhard fast sig vid någon,
som ej till fullo kan rättfärdiga hans val».
»Är hon icke en artist?» inföll Stephanie skarpt, — »och
säger icke Gerhard själf, att hon icke är lik alla andra människor?»
»Ja, så säger han», utbrast öfverstinnan och förde näsduken
till sina ögon.
»Jag för min del», — sade Curt, — »tycker det skall blifva
rätt — hur skall jag säga det? — muntert att få en artist till
svägerska».
»Det kan så vara, du tycker det; men tänk på dina systrar!»
förmanade Axel och trykte ned binockeln. — »Det är verkligen
genant för dem».
»Men jag säger som Sigrid», — tog nu Julie till orda, —
»det är ju intet ondt uti att vara konstnär».
»Ondt uti? Kära barn, det fins mycket, som det visst inte är
något ondt uti» —
»Men, mamma lilla», — ropade Julie, som nu vaknade upp
ur sin häpnad till känsla af att hennes broder Gerhard valt henne
till sin förespråkerska och att hon illa uppfylt hans förhoppning i
den vägen, ■—» man sätter ju nu för tiden konsten så högt! Alla
vilja ju hafva taflor i sina rum, fast» — tillade hon med en suck
— »fast vi inga hafva».
»Kära Julie, taflor kunna nog vara en prydnad, men det är
oerhördt dyrt».
»Ja, det är verkligen en onödig lyx att köpa sådana där
målade taflor, då oljetryck äro så billiga och lika vackra», —
förklarade Axel med värdighet.
»Ja, en oerhörd lyx», — instämde Stephanie och strök med
fingret på sin spetsgarnerade klädning. — »Grefve G. hade gifvit
400 kronor för en tafla, som icke als var stor, och i Stockholm
såg jag i Konstföreningen taflor utstälda till ännu högre pris.
»När blef Stephanie fiende till lyx?» frågade Julie med en
grimas. — »Hvad kosta alla dina sidenklädningar, dina spetsar,
sjalar och alt hvad de heta?»
»Kära Julie, kläder får man väl lof att hafva», svarade
Stephanie rodnande. — »Men du är väl afundsjuk öfver mina spetsar
och andra saker, kan jag tro».
»Jag afundsjuk? Nej då — jag sätter inte värde på kläder,
fastän jag är din syster, och dina spetsar skulle jag visst ej vilja
hafva — dem skulle jag slita sönder första gången, jag hade dem,
och dina sidenklädningar kan jag ej gå med — jag slår om kull
på släpen — nu vet du det», — ropade Julie uppretad.
»Nej då, flickor», — förmanade kammarjunkaren, — »icke
skolen I gräla vid ett sådant här tillfälle, då vi alla hafva en så
grundad anledning till oro och bekymmer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
