Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
t ett misstag.
vara det för sig. När jag tänker på, att hon är Gerhards brud,
värmes mitt hjärta; men vid tanken på att -hon är konstnär
— oh!»
»Så känner sig lilla mamma i tanken som en höna, hvilken
kläkt ut ankungar». — inföll löjtnant Curt
Öfverstinnan smålog. — »Ja, den tanken, Curt, är icke
främmande för mig. Den har jag känt mer än en gång, både för
Gerhard och dig och Stephanie. Tänk, när du började klättra i
träd och falla ned och skrapa skinnet af näsan. Och när du
först fick bössa och strök omkring — en fasa för kramsfoglar,
kattor och ekorrar, men allra mest för din mor».
»Ja, det där förstår jag mycket väl», svàrade Curt, — »jag
har alltid varit en vildbasare; men det har ju hvarken Gerhard
eller Stephanie varit».
»För dem är det icke häller en sådan fruktan jag känt De
hafva alltid varit stilla och fredliga, hvarken klättrat eller skjutit
Men Gerhard har blifvit så lärd — på sådant vis har han
sum-mit ut ifrån mig, och jag står kvar på stranden och ängslas. Han
ha^ nu alldeles summit bort ifrån mig. Jag kan icke följa honom
annat än med min kärlek».
Curt tog sin mors hand och kyste den.
»Och Stephanie simmar också snart ifrån mig och bygger ett
eget bo».
»Och kläcker ut egna ungar, som också blifva ankungar och
fara ifrån henne».
»Åh. så vill jag ej säga, Curt» - sade öfverstinnan
förebrående. — »Men låt oss nu se, huru snart vi hafva att vänta
Gerhard — Åh. han har skrifvit detta bref i Wien, - • han bör redan
vara här i morgon afton».
Öfverstinnan skyndade ned i flygeln, där Gerhard,. sedan han
blifvit fullväxt, bebodde tvänne rum. Dessa skulle nu dammas
och vädras, och nya gardiner sättas upp. Så var möbeltyget
nött på soffsitsen. Öfverstinnan förvissade sig om, att hon hade
en bit tyg öfver, och sände exprès efter en sadelmakare för att
laga och bättra. Sigrid halp henne af alla krafter. Sigrid hade
en medfödd smak och en ovanlig händighet. Alt hvad hon
vidrörde stämplades af behag och med ringa medel spred hon
mycken trefnad omkring sig. Hon putsade Gerhards samlingar, så att
de togo sig väl ut, utan att därför rubba den ordning, som hai\
själf bestämt. Hon satte blommor på hans skrifbord — blott små
vilda blommor, sådana som han mest tykte om, då han var barn.
»Det är märkvärdigt, hvad du kommer väl ihåg, hvad
Gerhard tykte om och icke tykte om», — sade Stephanie spetsigt
»Ja, icke alla glömma andras smak, så fort som du», —
svarade Julie. »Men du har rätt; ’"Sigrid har ett ovanligt godt
minne för andras tycken. Hon visste till punkt och pricka, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
