Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CH.. DARWINS VERK O. BETYDELSE FÖR NATURFORSKNINGEN. 306
kroppsliga likheten mellan människan och öfriga vertebrater.
Hvad som ställer människan så långt framom djuren är hennes
själsförmögenheter, hvarför måste visas, huruvida människans
och djurens själsförmögenheter äro olika till grad eller art.
Djuren hafva gemensamt med människan känslan af trefnad
fruktan, misstänksamhet, kärlek till afkomman, sexuell
kärlek, sympati och antipati, hvilket alt belyses med exempel.
Liksom människan äro djuren nyfikna, benägna att härma,
uppmärksamma, ha minne af personer och lokaler, ha inbill
ning, hvilket senare visar sig af deras drömmar. Alt detta
är gemensamt. Darwin visar likaledes att djur kunna
öfverlägga och besluta, och äro de således i besittning af
åtminstone en lägre grad af förstånd.
Språket anses som det förnämsta skiljemärket mellan
människan och djuren. En Cebusapa i Paraguay har dock
sex olika ljud, hvilka uppfattas af andra apor och hos dessa
uppväcka samma sensationer, som framkallade ljuden.
Hunden skäller i domesticeradt tillstånd, men hundens förfäder,
vargen och jakalen kunna icke skälla. Således är hundens
skällande ett uttryck, som lärts under domesticeringen,
antagligen genom härmning af människans tal. Hunden har olika
läten för att uttrycka vrede, vänlighet, sorg, bön om
förlåtelse o. s. v.
Människan har gemensamt med djuren oartikulerade ljud
gester, miner för uttrycket af sinnesrörelser, som ha litet att
skaffa med vår högre intelligens. Däremot äro artikulerade
språk egendomliga för människan. Det är emellertid ej blotta
förmågan att tala som skiljer människan från djuren, ty som
bekant kan papegojan också lära sig tala, utan förmågan att med
bestämda ljud förbinda bestämda begrepp eller föreställningar,
hvilket åter ovilkorligen beror af de andliga förmögenheternas
utveckling. Denna förmåga är ingen instinkt, ty hvarje
språk-måste läras, men däremot har människan medfödd instinkt att
tala, hvilket synes af barnets joddel. Darwin anser, att
språket börjat med härmandet af vissa läten, understödt af
gester och miner, af olika naturljud, olika djurs läten och
människans egna instinktiva rop. Den ursprungliga människan,
eller snarare den form, ur hvilken människan utvecklats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
