- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
316

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRY WADSWORTH LANG FELLOW. 3 I 7

nande solglimt öfver eu eljest vemodigt hållen tafla. Hans
luta dallrar ej sällan i moll; men den elegiska tonen löser
sig nästan alltid i ett välljud af förnöjsamhet och lugn
förtröstan. Dagens bekymmer kasta skuggor öfver skaldens
själ, men han ber sin maka läsa någon enkel och
rörande sång,

Och kvällen skall fyllas af välljud,\
Och bekymrens hord inom kort
Slå ned sina tält som araber
Och tysta smyga sig bort.

Evangelina offrar sitt lif i ett fåfängt sökande efter sin
förlorade älskling, men genom diktens tragiska stämning
ljuda de tröstefulla orden:

Slösad kärlek ej nämn* ty kärleken aldrig vardt slösad!
Gör den ett annat hjärta ej rikt, så vända dess flöden
Ater till själen med svalkande kraft\ som regnet Ull källan:
Alt hvad ur källan har gått, del vänder igen till dess vågor.

Och det är ej blott i kraftens dagar hans lyra eger
denna förtröstansfulla ton: ett återljud däraf förnimmes ännu
i hans sista sånger. I den högtidliga och rörande dikt,
(Morituri salutamus), hvarmed han på den femtionde
promo-tionsdagen hälsade sina få kvarlefvande klasskamrater,
dröjer han en stund vemodigt betraktande ålderdomen, som
liknar den slocknande askan,

Hvari väl glimma några lifvets gnistor än,
Som kunna värma, men ej flamma upp igen;

men han vänder sig därjämte till sina kamrater med en
anslående uppmaning till ädel verksamhet ännu,

Ty ålderdomen, lika väl som kraftens dag,
Har sina löften, om ock än af annat slag:
Och alt som kvällens rodnad bleknar, fylles skyn
Af blida stjärnor, dolda än f ör dagens syn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free