Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
LITERATUR.
fördärfvad af att draga omkring som penningriddarens dråplige
va-pendragare och sitta till bords med honom för att krydda hans
måltid. Hvar och en, som haft anledning att bruka sina ögon
inne emellan kulisserna, känner väl dessa tre grupper af populära
aktörer, som ständigt fördela alla rollerna mellan sig, och om man
icke känner dem, så kan man lara att känna dem i »Farlige Folk».
Kristian Elster har studerat dem i grund och botten, och han
skildrar dem med mästerskap. Hvarenda figur i detta galleri af
bakgrundsfignrer är en individualitet; inga af dem äro typer i den
mening att de skulle vara abstraktioner, och dock äro de så
typiska, att man formligen tycker sig kunna säga, när och hvar man
sist haft den äran att råka dem.
Midt emellan dessa hedervärda borgare har förf. stält sina
»farlige folk», d. v. s. en gammal oppositionelt anlagd köpman,
som tack vare sin dugtighet och sin hänsynslösa energi har
kämpat sig fram till en oberoende ställning, dock icke utan att under
vägen hafva samlat en god slump bitterhet och häftighet, och
dennes son, en ung läkare, som vänder hem efter att hafva flackat
mycket omkring i utlandet. Den sistnämde är romanens
huvudperson. Under ett tidigare uppehåll hemma har han oroat stadens
hedervärda borgare genom sin vältalighet och sina frisinnade ideer.
Då han emellertid ingenting kan uträtta, reser han åter sin väg,
och staden andas åter fritt, medan den gamle köpmannen sitter och
väntar på, att sonen skall komma hem igen och upptaga striden
på nytt. Men detta hopp svikes, när sonen äntligen kommer.
Denne har blifvit trött och blaserad; den gamla striden vill han
icke taga upp igen, emedan han finner alt i en sådan författning, att
det icke lönar mödan att spilla sina krafter därpå. Sådan som han nu
är börjar han finna nåd för stadens ögon. Han anses icke blott
för att vara oskadlig, han får till och med lof att gälla för
intressant — och han börjar att upptagas i de bästa kretsarne. Men
hela denna härlighet är af kort varaktighet Han gör bekantskap
med en ung flicka af en pietistisk familj, och mellan dessa två
utvecklar sig ett egendomligt förhållande. Han fängslar henne och
stöter henne från sig genom att uttala åskådningar, som hon
alltid hört karaktäriseras såsom förfarliga; han känner en
egendomlig tillfredsställelse i att uttala sig för henne, och genom kärleken
till henne styrkes han till att åter upptaga den strid, som han en
gång ämnade låta falla. Det sätt, hvarpå staden nu kastar sig
öfver den unge mannen, öppnar fullkomligt hennes ögon för, under
hvilka förhållanden hon har lefvat, och hon sluter sig till den
förföljde såsom hans trolofvade. Det ser ett ögonblick ut, som om
den rörelse, som hjälten får i gång, skulle få öfvertaget, men de
tre slags borgare, jag ofvan karaktäriserat, bildar en helig allians,
och detta i förening med tillstötande omständigheter tillintetgör de
-»farlige folks» farlighet. Icke ens förlofningen blir af varaktighet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
