- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
344

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

LITERATUR.

resa hvart hän han vill och uppehålla sig hvar han behagar. Och
i trots af alt detta bevarar Elster en viss frimodighet i sin syn på
lifvet och kämpar sig med framgång igenom alt det missmod och
all den bitterhet, som en sådan lott lätt aflar, under det att
däremot Kiellands lifsåskådning antager en mörkare och mera
pessimistisk karaktär.

Kielland utgaf sin första bok för tre år sedan, och under dessa tre
år har han utvecklat en kolossal produktivitet Han har skrifvit
en roman hvart år, altså summa tre, och vid sidan häraf har han
offentliggjort två samlingar novelletter, ett band dramatiska arbeten
och en mindre berättelse.

Hans två första romaner (»Garman Worse» och
*Arbeids-folk*) äro glimrande produkter. De äro berättade med en aldrig
svikande talang, liffulla och intressanta, graciösa och fina. En
berättaretalang som den, som uppenbarar sig i dessa arbeten, har
vår literatur icke egt maken till. Men på samma gång kunna de
inför en sträng kritisk domstol icke frikännas från en viss ytlighet
och löshet: ytligheten röjer sig i karaktärsteckningen, lösheten i den
konstnärliga kompositionen.

Och hvad som gäller om dessa två arbeten, det gäller i
ännu högre grad om den vid jultiden utkomna lilla berättelsen
T>Else* Från literär synpunkt betraktad var denna berättelse ett
mycket betänkligt arbete. Den var rik på glimrande enskildheter,
fylda at den finaste, mest koncentrerade satir; från början till slut
var den skrifven med virtuositet, men på flere i psykologiskt
hänseende afgörande punkter var det onekligen en virtuositet, som i
en i ögonen fallande grad led under brist på djup. Satiren var
fin och verkningsfull, men den skulle ha varit ännu finare och
verkat långt kraftigare, så framt den psykologiska motiveringen hade
varit solidare. Man hade nästan intrycket af, att den graciösa
novellettformen, som förf. har infört i vår literatur och som klädde
honom så förtärfiligt i begynnelsen, höll på att stelna omkring hans
talang till ett vackert, men trångt och orörligt skal. Man började
frukta, att han redan hade uppnått en sådan färdighet i att
berätta, att han lät sin virtuositet täcka öfver svaga punkter, utan
att bry sig om att arbeta bort dem. Det var en virtuositet, som
i betänklig grad började att närma sig till manierism.

I sitt sista arbete, den nyss utkomna romanen »Skipper Worse»
har emellertid Alexander Kielland med en energisk
kraftansträngning sprängt skalet, och i samma ögonblick visar det sig, att hans
talang har vuxit Som konstverk betraktad står »Skipper Worse>
betydligt öfver hans tidigare romaner. Den är strängare och
fastare i sin byggnad, den är långt mera inträngande i sin
karaktärsteckning, och den är ärligare och solidare i sin stil. Mindre
glimrande, mindre i ögonen fallande än sina föregångare, är den
därför icke mindre förträfflig — tvärtom. Stoffet är icke gripet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free