Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
LITERATUR.
det dröja till det femte stortinget, innan beslutet kunde tredje
gången förnyas. Men skulle väl sålunda grundlagsstiftarna, pà
samma gång som de velat göra vetot i grundlagsfrågor suspensivt,
hafva öppnat utväg för konungen att förhindra stortinget att draga
fördel af sin myndighet?
Ar man nu på det klara därmed, att grundlagsfrågorna ej
höra under ^ 76—79 och har man af $ 82 inhämtat,. att
grundlagsfrågor ej nämnas bland de frågor, i hvilka konungen ej har
något veto, så måste man medgifva att grundlagsfrågorna äro
underkastade det absoluta veto, som $ 80 i allmänhet måste anses
tillerkänna den norske konungen. *) Att detta också ansågs ligga
i sakens natur, framgår af flera yttranden af stortingets ledamöter,
och just af sådana, som mest ville inskränka konungens makt, enligt
hvilka man ansåg sig nu böra begränsa konungens makt, då
stortinget ju sedan kunde utvidga densamma, om det fann lämpligt,
men ej utan statsrevolution kunde återgifva nationen en rätt, som
nu fråntogs henne. Och förf. har orätt, då han tror, att sådana
yttranden endast förekommo före den reviderade grundlagens
definitiva antagande; vi hänvisa honom till Schultz* och Sodemans
yttranden den 7 Nov. 1814.
Då vi ej anse oss här behöfva närmare utveckla, huru sättet
för grundlagens reviderande och antagande af Carl XIII måste
anses gifva densamma karaktären af ett fördrag mellan Norges
representation och Norges konung, hvilket ej af den ena parten
ensidigt kan ändras, så skola vi endast tillägga några ord med
afseende å förf:s förmenande, att stortinget genom att icke antaga
det af de svenske kommissarierne föreslagna tillägg till $ 79, enligt
hvilket ett tre gånger efter hvarandra upprepadt lagstiftningsbeslut
skulle blifva lag, »så framt det icke vore rakt stridande mot
meningen och ordalydelsen af denna grundlag», skulle hafva velat
frånkänna konungen absolut veto i grundlagsfrågor. Anm. måste
erkänna, att han icke mäktat inse, huru med dessa ord någonsin
skulle kunna afses grundlagsändringar, ty att tala om en giltig
grundlagsändring, som skulle stå i rak strid mot grundlagens egna
ordalydelse, är ju’ nonsens, och att grundlagsändringar ej fingo
komma i strid med grundlagens principer, var ju redan stadgadt
i S 112. För anm. synes det alldeles uppenbart, att man genom
nämda tillägg endast ville låta grundlagens bestämmelser regelbinda
den allmänna lagstiftningen, likasom enligt S 17 konungens
anordningar ej fingo strida mot konstitutionen och af stortinget gifna
lagar. Stortinget antog ej förslaget, enär man fruktade den
pröf-ningsrätt, som konungen på grund däraf kunde tillegna sig.
*) Förf. medgaf själf vid sin afhandlings försvarande, att det veto,
som under grundlagsfrågors nuvarande behandlingssätt måste tillerkännas
konungen, ej kan vara annat än absolut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
