Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375 s DE ELEUSINSKA MYSTERIERNA.
upptecknade dem. Äfven vid firandet af de eleusinska
mysteriefesterna synas dylika föredrag varit brukliga; och det
är möjligt, att hymnen till Demeter har en sådan anledning
att tacka för sitt ursprung, såvida den ej diktats i och for
själfva kulten. Också tycker man sig i densamma spåra en
författare väl hemmastadd bland de eleusinska festbruken och
invigd i dess mysterier. För oss och vårt ämne är denna
dikt af särskild betydelse så till vida, som den innehåller den
älsta och således renaste formen af den gamla eleusinska
sagan, och vi vilja därför i korthet redogöra för dess
hufvudsakliga innehåll.
Demeters dotter Persefone var en gång tillsamman med
några leksystrar ute på en grönskande äng och plockade
blommor. Hon fick då se en narciss, hvilken jorden låtit
växa upp för att locka den älskliga jungfrun. Förtjust sträkte
hon ut sin hand för att bryta den sköna blomman. Men då
öppnade sig jorden, och fram störtade Pluton, underjordens
konung, med sitt vilda spann och bortröfvade flickan för att
i underjorden göra henne till sin maka. Bärgens toppar och
hafvets djup genljödo af flickans nödrop, och när Demeter
fick höra dem, greps hon af en häftig smärta. Såsom en
fogel ilade hon öfver land och haf sökande sin försvunna
dotter. Nio dagar och nätter irrade hon så med facklor i sina
händer. Hvarken ambrosia eller ljuflig nektar smakade hon
i sin bedröfvelse. Men när den tionde dagen gick upp,
träffade hon ändtligen den allseende solguden, hvilken omtalade
för henne det som skett, äfvensom att det skett med Zeus1
vilja. Vredgad undviker nu Demeter de olympiska gudarnes
församling och vandrar länge i förändrad gestalt omkring pä
jorden och kommer på sistone till Eleusis, der konung Kelcos
herskade. Nära vägen vid brunnen satte hon sig att hvila
lik en gammal gumma. Konungens döttrar, som kommo att
hämta vatten, funno henne och förde henne till sin faders
palats. Sörjande satt hon där och ville hvarken äta eller dricka,
till dess en tjänsteflicka vid namn Iambe lyckades muntra
upp henne med sitt skämt. Vinet, som man bjöd henne,
smakade hon ej, men bad om en dryck (ycvxeaiv), tillblandad af
mjöl och vatten med tillsats af mynta. Hon fick nu öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
