Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
taga värden af drottningens späde son Demofoon, hvilken hon
en tid skötte. Snart yppade hon dock sitt verkliga väsen
och befalde konungen bygga henne ett tempel. Men ännu
altjämt sörjde hon sin förlorade dotter och lät en sådan
missväxt och hungersnöd öfvergå hela jorden, att Zeus till sist
måste sända gudarnes budbärare Hermes till underjorden för
att hämta Persefone tillbaka. Försonad lät Demeter därpå
säden åter växa på marken och undervisade de eleusinska
furstarne i sin heliga gudstjänst. Vid skilsmässan hade Pluton
emellertid gifvit sin maka en granatkärna (äktenskapets
sinnebild) att äta, för att hon ej beständigt skulle stanna hos
modren. Och en tredjedel af året, nämligen vintermånaderna,
måste nu Persefone tillbringa i underjorden för att såsom
drottning herska öfver de aflidna, men hvarje vår, när
blommorna spricka ut, då lemnar hon dunklets rike och vänder
äter till sin moders armar på jorden.
Sådan är sagan, och det är lätt att fatta hennes bildliga
mening. Persefones bortröfvande och återkomst betyder intet
annat än växtverldens undergång och förnyelse: det är
åkerbrukets företeelser, som här bildligt framställas, nämligen huru
sädeskornet om hösten myllas ned i jorden och dör, men om
våren skjuter upp igen till nytt lif och till åkermannens glädje.
Men i de eleusinska mysterierna stannade ej bilden blott vid
växtverlden. Där betydde Persefones återkomst till ljuset
äfven för människan själf en lifvets förnyelse. Persefone är ju
icke endast den döda naturens, utan ock de döda
människornas gudinna; och hoppet om själens odödlighet knyter sig
sålunda fast vid denna innehållsrika saga. Jag skulle här för
jämförelses skull kunna påpeka den bibliska bilden: utan att
hvetekornet faller i jorden och dör, bar det icke frukt.
Sedan den eleusinska gudstjänsten en gäng kommit till
anseende, kunde den ej undgä att med den belägenhet Eleusis
hade och den lifliga samfärdsel med grannar åt alla sidor draga
till sig dessa grannars andäktiga befolkning. En gammal
saga berättar om ett krig mellan Eleusis och Aten, hvilket
afgjordes genom en tvekamp mellan de begge staternas
konungar, och i denna strid, hvaraf på borgen i Aten, enligt
Pausanias, fans en afbildning i koppar, dödades den eleusinske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
