Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87 s DE ELEUSINSKA MYSTERIERNA.
Här meddelades också åt dem, som ville invigas, en vhs
förberedande undervisning förmodligen med afseende på den
eleusinska sagan om Demeter och Persefone. Men utan
särskild invigning fick ingen deltaga i själfva rnystériernu: man
borde liksom upptagas i det eleusinska slägtförbundet for att
vinna tillträde till dess gudstjänst. Ty denna karaktär af
upptagande i en familj hade på sätt och vis invigningen äfven
i senare tider.
Dessa fester voro emellertid obetydliga i jämförelse med
hufvudposterna vid de stora mysterierna, hvilka firades pä
hösten, mellan skörden och sådden i månadfcn boedromion
(september). Långt på förhand var festen förkunnad i
grannstaterna och den därunder lagligen bestämda gudsfriden, d. v. s,
inställande af alla fiendtligheter, påbjuden, för att de
besökande utan fara kunde begifva sig till mysterierna.
Festdagarne i allmänhet voro i Grekland bundna vid vissa månens
företeelser; och så var fullmånen både för Ättikas invånare
och utlandet ett tecken till att tiden var inne att företaga
mysteriefärden. Det var en bråd tid för mysteriernas
tjänstemän. Den förnämste bland dessa var hierofanten, så kallad
emedan det var han, som för de invigda uppenbarade
mysteriernas hemligheter. Han måste tillhöra eumolpidernas
urgamla familj, hvilken sades härstamma från Eumolpos, en
mytisk sångargestalt, hvilken sagan nämner såsom den förste
hierofanten i Eleusis. Sitt namn har väl Eumolpos af de
heliga sånger (ev (.UXtieiv), hvilka framhållas såsom hufvudsak
vid de eleusinska invigningarna. Hierofanten skulle vara en
till åren kommen man med ståtligt utseende och skönt
klingande stämma, hvilken ofta prisas. Under honom stodo
da-duken, fackelbäraren, och kierokeryx, härolden, en titel, som
ännu bibehåller sig i den grekiska kyrkan. Dessutom funnos
en mängd andra prester och prestinnor. Bland de senare
nämnes den ädla Teano, som en gång uppmanades att
förbanna Alkibiades, emedan han förlöjligat de eleusinska
ceremonierna, men dä svarade: »till att välsigna, ej att för.
banna har jag blifvit prestinna». En god vandel var ett
nödvändigt vilkor för att blifva antagen i mysteriernas tjänst.
De högste funktionärerna voro hieronyma, d. v. s. deras
bor-Ny Sv. Tidskr. 3:e årg:s 5:te häft. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
