Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ELEUSINSKA MYSTERIERNA.
389
ihåliga jorden. Han känner lifvets slut och den af Gud
utlofvade början». På samma sätt Sofokles: »O trefaldt saliga
de dödliga, hvilka skådat dessa invigningar, när de nedstiga
till Hades. För dem allena gifves det ett’lif i underjorden;
för de öfriga blott nöd och elände». Och den store filosofen
Aristoteles säger, att de invigde på sig själfva erforo
odödlighetens förvissning, som i templets strålglans uppenbarade
sig för dem. Strabon geografen yttrar: »mysteriernas
hemligheter gifva oss en hög föreställning om gudomligheten och
återkallar dess natur, som flyr våra sinnen. Ja, vi lyftas upp
till henne genom det behag och de njutningar, som musiken
erbjuder, som dansen, rytmen och melodien innesluta». De
eleusinska mysterierna förena således i sig, såsom vi häraf
kunna första, tvänne nu skilda inrättningar, kyrkan och teatern.
För jämförelses skull vill jag här erinra om en liknande
företeefce äfven inom den kristna kyrkan, ur hvars eget sköte
den moderna skådespelarkonsten vuxit fram. Redan i älsta
tider uppfördes nämligen i själfva kyrkorna för uppbyggelses
skull dramatiska framställningar ur den heliga historien, hvilka
benämdes mysterier, ett namn, som tydligen röjer
sammanhanget med antiken. Emedan det förefaller mig, som
om dessa i mycket påminna om hvad vi nyss beskrifvit, skall
jag i största korthet angifva innehållet af ett dylikt
mysteriedrama, som uppförts i en klosterkyrka i Schweitz. *) På
långfredagen hade man lagt en stor med linnekläder
omveck-lad bild af den korsfäste frälsaren i grafven. Påsknatten
kommo tre till kvinnor klädda munkar till grafven, sökande
frälsarens lik, och sjöngo därvid de tillhörande styckena ur
den heliga skrift. Två som änglar maskerade munkar
svarade ur grafven. Tre prester, som skulle föreställa främlingar,
uppläste därpå den öfriga berättelsen, sådan den förekommer
i evangelium. Emellertid uppträdde en nionde munk på
högaltaret i röd messkjorta och svingade en fana. Han förestälde
den uppständne frälsaren och gaf sig sjungande tillkänna för
Maria. Till slut instämde alt folket i det jublande påskropet:
Kristus är uppstånden. Det är vanligen Kristi lidandes hi-
*) Scherr. Allgem. Geschichte der Literatur. Stuttgart 1869. Sid. 167.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
