Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
don josti echegaray.
419
Slutligen är det spanska dramat nu som förr mycket
lyriskt; handlingen afstannar ofta för ett lyriskt utbrott hos
hjälten eller hjältinnan, för lyriska skildringar, som icke alltid
äro motiverade. De flesta spanska dramer äro skrifna på
vers. Hos detta poetiska folk, där hvarje yngling är skald,
och oftast begåfvad skald, där språket är musik, och där
man ännu förstår konsten att improvisera, där man icke en
gång kan beskrifva en tjurfäktning i tidningarne utan att till
hälften rimma sin redogörelse, där förefaller prosan på
teatern ofta kall och intresselös. Ännu är oftast den versform
man begagnar samma 8- eller io-stafviga assonerade eller
rimmade vers, hvarpå den klassiska spanska dramatiken är
skrifven. Ännu öfverhöljas de spanska skådespelen af en
poetisk bildprakt, som ibland visserligen kan påminna om
gongorismen, men oftast är ,den ädlaste, den skönaste, den
mest passionerade lyrik.
Vi hafva så mycket framhållit den moderna spanska
dramatikens förtjänster, att vi också genast måste framhålla
några af dessa fel. Flera hafva dock i det föregående redan
blifvit påpekade. Framföralt måste man anmärka, hurusom
man i denna dramatik ofta råkar på de största orimligheter,
huru spanioren med sin lifliga fantasi icke faster sig vid,
huruvida den eller den situationen verkligen är möjlig eller icke,
och huru han ofta låter sig nöja med de vidunderligaste
historier. Därjämte är expositionen ofta dålig, handlingen
utvecklar sig icke alltid naturligt, oupphörligt kommer någon
dens ex mackina, som hjälper författaren till sitt mål eller
tager lifvet af hjälten, ifall författaren ej låter honom
omoti-veradt själfdö. För att fa fram den idé, på hvilken förf. bygt
sitt stycke — och man skulle kunna säga, att i viss mening
äro de flesta moderna spanska dramer tendensstycken — för
att fa fram sin idé uppoffrar författaren * understundom alt
annat Karaktärerna äro icke häller alltid naturliga, ehuru
man sällan råkar ut för dessa teatermonster, som antingen
äro altigenom änglagoda eller ärkedjäfvulska.
En ganska god tidningskritik har under de sista åren
visst icke försummat att påpeka dessa fel. Den spanska
kritiken är sträng, men den ser hvad den kriticerar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
