Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literaturbref.
423
uti den redan förut tillräckligt förbittrade literära striden, så är
ställningen i det yttre och i sina stora drag härmed angifven.
Det sistförflutna årets julliteratur lämpar sig förträffligt till att
föra läsaren in medias res, enär icke mindre än fyra
htifvud-verk — H. Drachmanns Vandenes D ätter, Svend Trasts Gam i c
Guder og nye, Karl Gjellerups Rödtjörn och S. Schamtorphs
Thomas Frisks Historie — hafva gjort till sin uppgift att
framställa den nya skolans teorier och delat arbetet emellan sigf
så att Drachmann gifver oss skolans moral, Gjellerup dess
religions- eller rättare irreligions-filosofi och Schandorph dess
socialpolitik. Det är därför och icke med afseende på deras ästetiska
värde, som "jag i detta bref uteslutande håller mig till dessa fyra
böcker; de bereda läsaren en hastigt förvärfvad, men förtrolig
bekantskap med vår »literära vänster», våra »realister», »naturalister»,
«onaturalister» eller huru man nu vill kalla dem — kärt barn har
många namn.
Om Vandenes Datter vore en växt, så skulle-den säkert fi
ett af dessa små bekväma tillnamn, hvilka, såsom hcterophyllns
eller ve r sic olor, tyda på mångsidighet eller föränderlighet; boken
är åtminstone lika mycket egnad att intressera läsaren genom sitt
brokiga innehåll, som att göra honom brydd genom ovissheten om
hvad författaren vill och hvad det hela syftar åt. Man kan lättast
karaktärisera den genom att helt enkelt framhäfva alt, som man
under genomläsningen funnit vara att glädja sig åt; sä skall på
samma gång alt vara sagdt, som är att emot den anmärka. Bland
annat är den en studie öfver kvinnans ställning under närvarande
tid och en varm, ehuru indirekt, inlaga till förmån för
emancipationen, en inlaga, som, lustigt nog, har fått ett samtidigt och noga
motsvarande sidostycke i Schandorphs tThomas Fris». Karina och
Henriette äro båda kraftiga, lika mycket andligt begåfvade som
varmblodiga unga flickor, hvilka fullständigt genomskåda det ihåliga
och innehållstomma uti den hyllning, hvaraf de i sällskapslifvet
omgifvas, och uti den skenbara drottningsställning, hvilken
erbjudes dem, men som dock hafva alt för mycket uppgått i det kon*
ventionella och äro altför inöfvade i koketteriets konst för att
kunna frigöra sig. Bägge författarne visa förträffligt, huru deras
förakt för och deras beroende af det på retelser rika lif, som de
föra, växa samtidigt och lika starkt. Schandorph låter sin hjältinna
blifva stående midt i motsägelsen, medan Drachmann åtminstone
antyder en lösning; den sista scenen emellan Karina och hennes
ungdomsälskare tillhör det mognaste, som Drachmann har skrifvit,
— Lika modernt är ett stycke af hjältens ungdomsliistoria, hvari
denna blifver ett uttryck för de högst egendomliga erotiska, teorier,
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
