Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literaturbref.
433
klijjpref och redan äro nära att låta utvecklingens och framtidens
starka och lugna böljor oåterkalleligt glida sig förbi.
Ännu blott ett par ord om Schandorphs Thomas Frisks Historie.
Som i alt hvad Schandorph har skrifvit, finns det också i denna
bok något grundligt, solidt och dugtigt, men vill. man lära rätt
känna honom, är det dock «Smaafolk» och »Unge Dage» och ännu
hällre »Fra Provinsen» och »Fem Fortællinger» man bör gå till.
Schandorph har i Thomas Fris föresatt sig den stora historiskt
-psykologiska uppgiften att visa, huru en nutidens literära och
politiska vänsterman blifver till, och han har än ytterligare för sig
försvårat uppgiften genom en från början förfelad och öfverlastad
planläggning. Om man ett ögonblick ville tänka sig, att
Strindberg hade skrifvit en första del till sin roman »Röda rummet»,
hade låtit Arvid Falk vara uppfostrad på landet och hade användt
3—400 sidor till att skildra hans barndom och alla möjliga
kuriösa landsortstyper och filistrar, och om han sedan i andra delen
hade i kritiken af det stockholmska samhället inväft en bredt
utförd öfversigt af Sveriges literära och politiska utveckling under
de sista decennierna och därtill fogat hufvudinnehållet af sina
studentbilder «från Fjärdingen och Svartbäcken», — så skulle man
hafva en likväl endast ofullständig föreställning om den förtviflade
sammanproppning af ämnen, som eger rum i «Thomas Fris».
Bokens två beståndsdelar, danskt landsortslif och kritik af de
natio-nalliberala, hafva i själfva verket ingenting med hvarandra att
göra. Redan det sätt, hvarpå författaren sammanknutit dem, visar
detta tydligt nog. Thomas Fris är nämligen af något blandad
härkomst: hans fader är en stockfiliströs iandtklockare, men modern
en förlupen tysk sångerska, som har stått i ett mycket förtroligt
förhållande till en dansk godsegare, en v vilsekommen typ från vår
ästetiska skönhetsdyrkande tid. Detta utmålas i första delen och
sedan upprepas i andra delen gång på gång, att denna raskorsning
icke blott bestämmer Thomas* natur, utan äfven gör honom till
en symbol af hela den samtida generationen, hvilken liksom han
är uppfödd på en gång under Fredrik den sjättes döda och
träaktiga byråkrati och under den från Tyskland hämtade
verklighetsskygga romantiken och därför har blifvit en blandning af
fantasiradikalism och filisteraktig feghet, »halvt eventyrligt fantastisk, hfilvt
spidsborgerligt beregnende». När man måste gripa till en så falsk
kvickhet, så barocka medel för att åstadkomma en förbindelse, så
måste svalget vara mycket svårt att öfverskrida.
Att skrifva en Thomas Fris låg ju nära till hands för
Schandorph, som själf har genomlefvat de rörelser, som skulle skildras,
och som skulle haft lätt för att utrusta sin hjälte med
själfförvärf-vade iakttagelser, men hans framställning af de nationalliberale har
tyvärr mindre blifvit ett uttryck för hans personliga erfarenhet än
för hans partiståndpunkt. När han till sist låter Thomas dömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
