- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
440

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43<5

literatur.

riod, är åtminstone obestridligt, om man aktgifver j)å det
sammanhang, i hvilket det i fråga varande yttrandet står att läsa. Något
annat skäl för motsatsen än detta ofta upprepade «vi tro ej» har
herr N. ej anfört.

Att en frändskap mellan göter och forforister i mycket eger rum
kan ej förnekas. Herr N. nöjer sig dock icke med detta medgifvande,
utan envisas att utplåna all åtskillnad dem emellan. Hvartill, må
man väl fråga, tjäna hans bemödanden i denna riktning, då de
båda skolornas män onekligen själfva uppfattade sin ställning till
hvarandra på helt annat sätt än herr N.r

I kapitlet om Tegnérs uppträdande framträder herr N:s
partiskhet och ensidighet i sin högsta potens. Hans sätt att behandla
sina recensenter är här verkligen makalöst. Om herr Hjärne med rätta
sökt ett motiv till Tegnérs uppträdande emot fosforisterna i den
tidens politiska förhållanden utomlands, vederlägges ej detta, utan
altsammans bortresoneras genom det mest ösammanhängande
ord-svammel, som ej hör till saken. Söker inan ett annat motiv i
den »nya skolans obskurantism med afseende på religion och
folkupplysning», fuskas hela saken bort därmed, att då borde man äfr
ven klandra Geijer o. s. v. Om man för öfrigt äfven medgåfve
herr N., att Tegnér missuppfattat fosforisterna, hvilket vi icke göra,
så är väl här i första rummet fråga om hvad som för konvn varit
ett subjektivt motiv. Vid bedömandet häraf förfar herr N. — sit
venia verbo — som den elakaste kaffesyster, som någonsin bedömt
sin nästas handlingssätt. Om små orsaker äfven hos stora män
kunna medverka,, blir det dock alltid vidrigt att se deras
handlingar så vanställas som’ här är fallet, i synnerhet, då så föga talande
bevis anföras.

Att herr N. här och där tillåtit sig flera obefogade och ej till
saken hörande utfall mot samtida literatur historie i, höjer ej,
aktningen för honom som polemiker. Så framkastas t. ex. mot prof.
fjunggren sid. 24 beskyllningen för ett falskt citat. Herr N. ma
ha sin mening, att det citerade stället ej vittnar om förtrytelse
öfver Lidners framgång, men han må ej framkomma med
beskyllningen för ett falskt citat, då detta är fullkomligt riktigt,
hvilket kan inses genom en jämförelse med samma ställe hos
Atterbom. Likaså är bil. 2 ett bevis på herr N:s förmåga
att ställa till mycket väsen för ingen ting. Det omnämda
brefvet från Hammarsköld synes oss tvärtemot herr N:s åsigt gifva
vid handen, att inom sällskapet W. W. funnos de, som äfven
ogillade orimmet. Hvad åsyftar väl Hammarsköld med rimmets
«ifriga försvarare» om ej dem, hvilka höllo på dess absoluta
nödvändighet, och för sitt anfall mot desse fick han ju »påskrifvet».
Icke hade väl hans anfall gält dem, som försvarade rimmets
användning, ty då måste han äfven ha räknat sig själf till rim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free