Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 ett misstag.
Denna vänlighet rörde främlingen, en tår halkade ned på hennes
kind. Öfverstinnan kyste henne på pannan och had henne vara
I ngn, känna sig hemmastadd och låta föreställa sig för sina
blifvande slägtingar. Hon återvann dock snart sitt herravälde öfver
sig själf och hälsade sedan med tillbakahållen rörelse, — som dock
icke uteslöt en viss världsvana från att uppenbara sig, —
aktningsfullt på kammarjunkaren och vänligt på de unga.
«I)u ser så blek och ansträngd ut, Nina», — sade därefter
Gerhard, — «säkerligen önskar du draga dig tillbaka till ditt rum
och hvila ut».
Hon böjde lätt sitt hufvud och yttrade en tacksägelse. Hon
hade en klangfull, men djup, nästan manlig röst, som kom
öfverstinnan att spritta till och Stephanie att utbyta en blick med sin
fästnian.
«Får jag följa dig, Nina, och visa dig, hvar du skall bo?»
sade Julie lifligt.
«Jag tackar», — svarade Nina och följde Julie uppför trappan.
»Gerhard, hon är på min ära charmant», — sade
kammar-unkare Adam och plirade förnöjd med sina små grå ögon. —
«Hon är intet skönhetsideal, hon är distingerad, — och hvad
toaletten angår, så är den visserligen enkel, men hon bär den med
en fulländad elegans, — och hennes rörelse — den var djup, det
såg man, men ändå alldeles comme il faut, — och då hon fått
litet mera världsvana, litet mera» —
•Åh. käre onkel, hon har nog världsvana», — svarade
Gerhard småleende, — «och jag har aldrig funnit henne blyg förr än
nu, fastän jag sett henne göra les honneurs i sin atelier för både
prinsar af blodet och andra simpla dödliga af allehanda nationer».
«Åh!» sade onkeln förundrad, — « hafva prinsar besökt din
fästmö i hennes atelier?»
»Ja, hela Romas fina värld trängdes för att få se hennes
sofvande Titan, och nästan ännu mer, då hon fullbordat sin unge
Faun. Och så fanns modellen till Dikä-statyn där, som ensam för
sig utgjorde en dragningskraft. Den unge konstnären, som format
den och hvars första och sista arbete det var, testamenterade Dikä
till Nina, — hon var ju så godt som hans fostersyster».
De unga löjtnanterna förklarade äfven sitt välbehag öfver
Nina och anmärkte blott, att de väntat sig henne långt mera
excentrisk. Öfverstinnan syntes också nöjd.
Sedan kom Julie ned och berättade, att Nina nu låge på
soffan i nattrock och vore alldeles förtjusande, men hon skulle ej
komma ned förr än till tedags, ty hon vore mycket trött. Och
så gick hvar och en till sina sysselsättningar, alla belåtna utom
Stephanie. ’
«Nå, Stephanie», — sade Julie litet utmanande en stund
därefter, — «nå7 hon hade icke nackaröd klädning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
