Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag.
459
Gerhard bjöd Nina sin arm. — «Hvad menade din morbror
med det att förolämpa mig så där inför så många främmande?»
frågade hon med darrande röst.
4Jag förstår det icke,» — svarade Gerhard, - «jag skall tala
med honom därom». — Men så blef deras samtal afbrutet.
Man beskådade fyrverkeriet och talade därom, och Nina gick
osedd bort från det öfriga sällskapet ned åt ån. Här var nära
nog mörkt i de skuggiga alleerna, blott en eller annan bengalisk
eld, som afbrändes, kastade sitt olikfärgade skimmer öfver vattnet.
I en hast kände Nina, att någon fattade hennes hand och lade den
på sin arm. Hon tänkte först på Gerhard, men den unge målarens
röst sade tätt invid hennes öra:
«Jag vill tala med dig, Nina».
«Jag är till din tjänst,» svarade hon matt, — «ehuru jag,
sanningen att säga, i detta ögonblick nästan önskade att vara
ensam».
«Jag förstår det,» — svarade han, — «men du har icke låtit
mig vara ensam i stunder af missmod, ja förtviflan. I)u kom mig
ofta äfven senare till hjälp, och så vill jag göra nu. Vore vi i
Frankrike eller Italien, skulle jag mana ut den gamla narren på
duell, — men nu kommer jag för att begära förhållningsorder af
dig — hvad skall jag göra?»
»Ingenting». . .
♦Åh, Nina, du har gjort så mycket för mig — jag har dig
så kär och skattar dig så högt — alt sedan den tiden, då jag
fick vara hela dagarne med dig i ateliern». —
«Låt oss icke tala om dessa gamla historier!» afbröt honom
Nina.
«Jo, låt oss tvärt om tala om dem — för mig är det en
glädje att tänka på den tid, då jag hade dig att tacka för alt —
då du och konsten smälte tillsammans i en enda dyrkad bild». —
«Käre Hans!»
«Nå ja, Nina, du har varit mitt ideal — i dina verk haf1 jag
alltid beundrat detta storslagna lugn, som tillhörde antiken —
Men den där amorinen, Nina, den var ett afsteg — där skattade
du åt det täcka». —
«Ja, jag vet det,» — svarade hon.
»Hvarför är du icke i Roma, Nina? — hvarför är du här, i
hvad egenskap vistas du i denna hvardagliga familj?»
«I egenskap af sonens trolofvade»; —
•Ah — det är därför du går tillbaka som konstnär — du
bevarar icke mer din kärlek till konsten obefläckad».
tja, du har rätt, Hans, det är förmodligen slut med mig
såsom bildhuggarinna,» — sade Nina nästan gladt.
Han gjorde ett häftigt utrop: «Nej, Nina, nej!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
