Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag.
463
Gerhard gick in i sitt rum. Liksom flegmatiska naturer i
allmänhet var han sen att fatta misstankar och sen till vrede. Han
kom dock nu från kammarjunkaren mera uppretad, än han ville
visa. Att hans trolofvade -blef så misskänd af hans familj,
smärtade honom; men han var.likväl öfvertygad om, att detta var ett
öfvergående moln, som skulle skingras och försvinna för Ninas
ord, liksom dimman för den uppgående sol, som nu syntes
bakom skogstopparne.
Gerhard vandrade fram och åter i sitt rum, tänkande på alla
kammarjunkaren ord. — Nina borde verkligen vara litet
försigti-gare — hon gaf i sanning lastarenom rum. Huru hjärtlig var
hon ej mot’ den unge målaren och huru glad och okonstlad mot
de öfriga manliga gästerna! Och när han sedan tänkte påy huru
tyst och drömmande hon varit förut, vaknade hans svartsjuka, och
han närde den alt jämt med osunda tankar. Han kom ihåg den
rörelse, som Nina visat, då hon talade om den unge bildhuggarens
död, han förestälde sig henne som modell, och sedan föll tanken
på den unge målaren, som under långa sälla dagar fått dväljas
hos henne i ateliern. Hans vandringar fram och åter i rummet
blefvo alt häftigare, och han upparbetade sina känslor, tills han
slutligen kom i ett formligt raseri. /
Familjens medlemmar voro sent uppe denna morgon, men
Nina gick tidigt ut. Hon vandrade utefter åns stränder, och så
föll det henne in, att det skulle lugna och förströ henne att ro
uppför ån och ännu en gån g se, om också på afstånd, det hem,
som var ämnadt att blifva hennes. Hon tog därför båten och
rodde bort — utan tvifvel skulle hon kunna hinna hem, innan
familjen frukosterade.
Hon återvände efter en stund i en mycket gladare
sinnesstämning än hon farit bort. Hon fastgjorde båten och hon lagade
sig till att gå upp emot gården, då i det samma kammarjunkare
Adam trädde i hennes Väg.
cSkulle det falla lägligt att lemna mig en förklaring,» — sade
han med ironisk artighet — «så var god och stig in i grottan
några ögonblick».
«Jag står visst till tjänst,» — svarade hon kallt, — «ehuru jag
snarare trodde mig behöfva mottaga än afgifva förklaringar».
Hon följde kammarjunkaren in i grottan, som låg alldeles vid
stranden, men vardt icke litet förundrad, då hon äfven fann
Gerhard där.
♦Åh, Gerhard!» sade hon gladt och räkte honom handen,
men han tog icke emot den, utan hälsade henne blott med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
