Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag.
4^5
»Ingenting annat än att drömmen är slut», -t- svarade Nina
och vände sitt bleka ansigte emot henne, — »och att jag är fullt
„ vaken nu. — Lemna mig!» sade hon därpå med ett sorgset
småleende, — «jag är litet kvalsöfd, ser du». —
Hon gick in och stängde dörren efter sig.
Sigrid gick ned till frukosten, både sorgsen och undrande.
Äfven Gerhard saknades. Kammarjunkaren sade, att han ridit ut.
Denne var för öfrigt den ende, som tyktes vara fullt uthvilad
efter gårdagens fest. Han talade nästan ensam under hela måltiden.
Då Sigrid en stund senare stod ensam i salen, kom den unge
målaren in till henne,
»Huru är det med Nina?» sade han. — »Jag har knackat på
hennes dörr och frågat, huru hon mår; men hon svarar mig icke,
ehuru jag hör henne gå fram och åter där inne».
«Jag vet icke. Nina kom in från parken med ett så
underligt utseende, och onkel Adam satte en ganska märkvärdig min
på sig och frågade mig, om Nina talat om att resa».
»Åh!» ropade den unge målaren — »det är då sant, hvad
betjänten yttrade: — Partiet är romperadt» — härmade Törning
dennes skorrande stämma’ — »Ja, det är må hända bäst så. —
Det är annars för märkvärdigt, att betjäningen alltid är bättre
underrättad än familjens medlemmar».
«För all del, herr Törning, kan väl något sådant vara
möjligt?»
Han rykte på axlarna.
»Stephanie yttrade något i går afton och Gerhard såg så
ledsen ut, och Axel nämde ert namn och talade om, att Ni sagt,
att Ni tillbragt edra ljufvaste dagar ensam med Nina i hennes
atelier».
Hans började skratta.
»Ja, det var ljufva dagar vi tillbragte ensamma i en atelier,
som — icke var hennes. — Hon var då fjorton och jag tio år —
hon var min första lärarinna — och hon har sedan dess städse
varit min trognaste vän».
«Men så säg det åt Gerhard — och Ni sparar både honom
och Nina en stor sorg».
»Han är knappast värd, att man gör sig den mödan för hans
skull» — svarade Hans — »men om jag kan spara Nina en sorg,
skall jag göra det». — Han lemnade rummet.
Några minuter senare inträdde Gerhard i Ninas rum utan
att knacka på.
»Nina,» — sade han, — »jag kommer för att bedja dig
förlåta detta olyckliga misstag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
