- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
471

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på ett utmärkt sätt till skilnad från Sr Elduayen[1], som
endast åstadkommer teaterkikare.[2]

Det var under de konstituerande Cortes’ debatter 1869,
när de behandlade religionsfrågan, som Echegaray höll sitt
maiden speech.

«Parlamentets förnämsta talare hade utvecklat sina åsigter,
församlingen var trött, en hittils nästan okänd deputerad
uppträder. Det tyktes vara en man på en 40 år, som böjde
axlarne så, att han nästan såg puckelryggig ut, mager, spenslig
och blek, med skalligt hufvud och små blå ögon, som lifligt
tindrade fram genom de guldinfattade glasögonen. Elegant
och ogenerad i sina rörelser, börjar han att försvara fri
religionsutöfning.

Kammaren hör honom till en början under likgiltig
tystnad; efter 5 minuter har likgiltigheten förbytts i intresse och
förvåning; snart väcker han allmän beundran, man börjar
applådera, och, när han slutar, kväfves han nästan af
lyckönskningar och bifallsrop».

Hvad hade han sagt?

Vi skola efter Cañamaque citera några fragment ur detta
tal. De gifva på samma gång ett intryck af Echegarays
karaktär och af spansk vältalighet. Vid bedömandet af dessa
fragment får man icke glömma, att vi äro i Castelars land, i
ett land, där vältaligheten framför alt ligger i de djärfva
bilderna, i den harmoniska välklingande frasen, och där man
icke känner positiva uttryck, utan alt mer eller mindre
måste klädas i superlativ form.

Echegaray hade framhållit, att tanken, innesluten i
teologiens trånga gjutformer, antingen kväfves, dör af asfyxi,
eller, brytande sina bojor, själf springer sönder.

Han fortsätter:

«Detta vill icke säga, betecknar på intet sätt, att vetenskapen
eller den vetenskapliga tanken är fiendtlig mot religionen eller den


[1] f. d. inrikesminister.
[2] Cañamaque l. c. p. 76.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:26:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free