- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
472

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

religiösa känslan. Nej, det finnes en fullständig harmoni mellan
vetenskap och religion, enär de båda äro manifestationer af ett
helt, af en enhet, af något större, som innesluter dem båda i sig.
Men de hafva hvar och en sitt särskilda sätt att uttrycka sig, sin
särskilda utvecklingsgång. Vetenskapen behöfver luft, behöfver
frihet, behöfver taga fel understundom; den kan icke antaga en
tillverkad, påtvungen, oföränderlig sanning; men på botten af hvarje
vetenskaplig sanning, försåvidt tanken plöjt djupt nog, försåvidt den
icke har vissa fördomar, icke redan på förhand är fiendtlig mot
vissa religiösa idéer, ligger en djup religiös tanke, emedan vi där
komma i beröring med det osinliga, det eviga, det oföränderliga,
det oändliga. Vetenskapen älskar religionen, men den älskar den
på sitt sätt, den vill icke kväfvas, icke fjättras af densamma. Den
är lik örnen, som älskar bärgen, som sväfvar öfver än den ena
än den andra bärgstoppen, hvilar ut ett ögonblick på de högsta,
men sedan ånyo höjer sig till flykt, lyfter sig upp bland molnen
och förlorar sig i rymden, under det bärgen förblifva orörliga,
gigantiska på sina fasta grundvalar».

Det var vid slutet af denna artistiska och vackra fras,
som Echegaray erhöll kammarens första bifallsyttringar. De
deputerade, som lemnat salen, då den obekante talaren begärt
ordet, skynda in, alla taga plats, ingen vill förlora ett ord.
Echegaray fortsätter med ökad kraft och höghet i tankar.

Han erinrar om nebulosornas karaktär, om deras
utsöndringsprocess, om Newtons attraktionslagar. «Nåväl», Säger han, «i samhället
försiggår något liknande. Äfven människan har sin ursprungliga
nebulosa, inför hvilken den reaktionära skolans anhängare vilja
böja oss, äfven mänskligheten har i orienten sin omätliga nebulosa.
Där lefde hon under trycket af en dubbel fatalitet, den materiella
och den sociala, det vill säga under misstagens, tyranniets, det
ensidiga intressets och despotismens fatalitet; och när denna
nebulosa springer sönder, träda de moderna nationaliteterna, de
moderna folken fram. Och i denna mödosamma
utsöndringsprocess förvärfvar människan alt mer och mer sin frihet, blir alt
mer och mer herre öfver sig själf och öfver sitt öde, förvärfvande
sig större rättigheter, befriande sig från hvarje yttre tryck, utan att
därför de stora sedelagarne blifva om intet, utan att vänskapens,
kärlekens, pliktens makt försvinner, utan att med ett ord det andligas makt
undergräfves — det andligas makt, som inom samhällsordningen är
hvad den Newtonska attraktionen är i den omätliga rymden».

Man skulle möjligen om dessa ord kunna säga.» säger
Cañamaque, att det är något mycket nebulosa, men liknelsen är
lyckligt inspirerad och exakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:26:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free