- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
473

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan höll Echegaray ett annat politiskt tal, som
förvärfvade honom nästan ännu större ryktbarhet. Det behandlar
nästan samma ämne och hölls under en diskussion, som är
betecknande för de spanska cortes.

Dias Caneja, en bekant carlist, hade fordrat, att man
fortfarande blott skulle tåla en enda religion i Spanien, och därvid
påstått, att kyrkan aldrig förföljt någon.

Echegaray uppträdde.

«Låt oss taga bort ordet kyrkan», säger han, «låtom oss sätta
ett annat ord i stället. Vågar man påstå, att den teokratiska
makten aldrig förföljt någon? Nåväl, följen mig till Quemadero
de la cruz
.[1]

Veten I, hvad Quemadero de la cruz är? Jag skall säga er
det. Jag skulle önska, att ni gingen dit för att se denna plats,
jag skulle vilja, att dessa debatter fördes på detta afskyvärda
monument, för att se, om någon sedan skulle våga att försvara en
påtvungen religionens enhet.

Quemadero de la cruz är en stor öppen plats. Man skulle
kunna kalla den ett geologiskt fält. Veten I, mina herrar, hvad ett
geologiskt fält är? Naturen öppnar sin underbara bok för att låta
oss studera på dess stora blad. Gräf uti detta fält, och du skall
se ordnade öfver hvarandra lager af lera, af skiffer, af sand och
sten. Dessa ära linierna i den bok, ur hvilken geologen skall lära
sig, huru den planet, vi bebo, blifvit bildad.

Och på samma sätt är «Quemadero de la cruz» en märklig
bok med lärorikt, fast sorgligt, innehåll. Den gifver oss en nyttig,
men bitter lärdom. Med sina växlande lager är Quemadero de la
cruz ett fält, som jag icke vågar kalla geologiskt, men som jag
förvisso har rätt att benämna teologiskt.

Uti dess jordmassa skolen I se lager af kol, som en gång
fuktats af mänskofett, därpå ett lager af nästan förmultnade
människoben, så ett lager sand, som man ditfört för att betäcka alt
det andra, och åter lager af kol, af ben och sand, och så alt
igenom i den afskyvärda massan. För icke många dagar sedan
funno några barn — jag ansvarar för sanningen af mina ord —
när de gräfde i denna olycksdigra jord, tre föremål, som äro
mycket vältaliga, som tala mäktigt till förmån för religionsfriheten.
De funno ett stycke oxideradt järn, ett nästan förmultnadt refben
och en hårfläta, som i ena ändan var afbränd.


[1] «Quemadero de la cruz» kallas den plats i Madrid, där förr
autodaféerna egde rum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:26:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free