- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
477

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som oupphörligt påminner honom om hans fars död och hans plikt att
hämnas. När Pacheco kommer ut ur kyrkan, möter honom
därför Carlos. Pacheco, som i ett modernt anfall af ånger frågat
himlen, om han begått ett brott, när han dödade Carlos’ fader,
ser i den erbjudna nya striden ett tillfälle att pröfva Guds egen
dom. Värjorna blottas. Efter en kort strid faller Pacheco. Vid
vapenbullret störta hans hustru och dotter ut. Blott Aurora
hinner se mördaren, men i samma ögonblick träffas ånyo hennes
svaga ögon af lampans sken. Hon faller blind ned vid den
döende fadrens sida. Carlos flyr, sedan han till sin olycka i sin slagna
fiendes dotter igenkänt sitt hjärtas tillbedda.

Flera år hafva flytt. Vi återfinna den nu blinda Aurora
förälskad i en man, som en gång haft tillfälle att rädda henne och hennes
mor vid ett anfall af röfvare. Ingen känner honom, denne
främling, som kallar sig Lorenzo. Lorenzo och Aurora äro lyckliga i
sin kärlek. Hon sörjer blott öfver att hennes blindhet hindrar henne
att se sin älskades, sin trolofvades drag. Hon har dock icke glömt
sin far. Såsom det anstår en Ximenes ättling, har hon tagit löfte
af sin trolofvade att en gång hämnas hans blodiga död.

Då återkommer oförmodadt Fernando, som strax efter Pachecos
död begifvit sig till Indien för att i saften af några underbara
örter, som växa vid Ganges’ stränder, finna läkemedel för sin
älskade Auroras blindhet. Nu hoppas han att såsom lön för sin
möda, när han för andra gången skänker henne synen, se sin
kärlek besvarad, men vid sin återkomst finner han sin plats upptagen
af Lorenzo, som ingen annan är än — Carlos de Quirós.
Förbittrad vill han, den ende, som känner Lorenzo, yppa för Aurora,
hvem det är, som hon älskar. Men Carlos erinrar honom om, hur
han en gång räddat Fernandos lif i Italien, och han lofvar
därför att ingenting säga. Han har dock icke lofvat att ej återskänka
Aurora synen och så låta henne i den, hon älskar, skåda sin
faders mördare, som hon ju själf sett vid fadrens död. Carlos fattar
slutligen, att hans kärlek numera är omöjlig, att han är dömd.
Vansinnig af förtviflan försöker han än med böner än med hot att
beveka Fernando att ej använda sitt läkemedel, än vill han
öfvertyga Aurora, att deras lycka skall taga slut, när hon får se ljuset.
Men Aurora låter Fernando använda läkemedlet, om några
ögonblick skall hon se alt; den undergörande saften drypes i hennes
ögon, som nu en bindel betäcker. Oaktadt Carlos inser, att
Auroras kärlek nu måste förbytas i hat, kan han dock ej förmå sig att
lemna den, han älskar högst på jorden; han skall själf taga
bindeln från hennes ögon och höra sin dom. Men då det afgörande
ögonblicket kommer, tvekar Carlos och återfaller i sin stora
förtviflan. Han vill hindra Aurora att taga bort bindeln, Fernando
rycker bort den, Carlos släcker ljuset i rummet, med blottad värja
springer han mot Fernando, man strider, och under striden föras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:26:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free