- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
488

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värja, i det han sedan döende låter sin far svära att det vapen,
hvarmed han dödat sig, skall få följa honom i grafven, «och så»,
hviskar han till Violante «är din ära säker uti grafven, ty evigt
skall min hand hvila på detta värjfäste».

Det är, som man ser, en högst otillfredsställande och
högst oklar upplösning i denna pjes, som varit mycket
berömd och med skäl berömd för sin glänsande diktion och sina
dramatiska scener, såsom t. ex. slutscenen i andra akten.
Men hvarför dödar sig Fernando? — frågar man sig ovilkorligt
vid pjesens slut. Emedan hans tillvaro är omöjlig, när den,
som kränkt hans mor, den, som han måste kalla far, den, som
han icke själf kan döda, är make till den kvinna, utan hvilken
han ej kan lefva. Mycket riktigt ur spansk synpunkt, och
mycket naturligt för en uppfattning, som ej kan föreställa sig
en otillfredstäld passion utan dödlig utgång och icke älskar
att låta sina hjältar dö af tvinsot. Men på samma gång
dödar han sig för att rädda sin mor, i det han genom sin död
tvingar markisen att svära honom, att han skall få värjan med
beviset på modrens vanära med sig i grafven. Därigenom
blir också hjälten mindre verkligt tragisk. För öfrigt, hvar
ligger skulden, som måste framkalla en tragisk upplösning.
Hos Albornoz utan tvifvel. Men hvarför skall Laura blifva
olycklig, och hvad har Fernando gjort? Hans brott är blott
att vara till, men man måste vara en Schopenhauer för att
därför låta honom bära straffet. Albornoz straffas visserligen
med ånger och förtviflan, på samma gång som Laura går i
kloster, men man stannar efter alt detta dock i oklarhet
öfver hvad förf. egentligen velat och menat.

Det hela är ett genialiskt utbrott af hans pessimistiska
grnndstämning, där hans outtömliga fantasi, hans
passionerade natur, hans djupa lyrik fått måla scen efter scen — och
Echegaray målar formligen, han har artistens öga i
gruppering, i anordningen af detaljerna, men man saknar ännu den
röda tråd, som skulle genomgå det hela, den fullt själfständiga,
originella personlighet, som man annars tycker sig finna bakom
hans senare arbeten, trots hela den Echegarayska prägel,
som onekligen denna pjes ändock har. Karaktärerna äro i
«En el puño de la espada», mera originella, mera konsekvent

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:26:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free