Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5*4
literatuft.
Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m.
af D:r Fredrik Sander. Stockholm 1882. P. A. Nordstedt &
Söners förlag.
Författaren till ofvanstående arbete, Hr Doktor Fr. Sander,
har förut gjort sig fördelaktigt känd såsom konsthistoriker af
framstående rang, utmärkt kanske mest för den nyktra och
samvetsgranna forskning, som framlyser i hans skrifter. Då ett arbete i
mytologi annonserades från hans hand, kunde man därför hysa
grundade anspråk att återfinna några af dessa förtjänster i det
nya verket, och måhända gladde sig äfven en och annan däråt,
hvilken ännu tvekade att ansluta sig till de nya teorier, hvilka
från norsk sida framkastats. Hvarje dylik förhoppning har dock
på det grymmaste krossats. D:r Sanders fnytologiska hypoteser
äro ojämförligt mycket mera halsbrytande än något, som i samma
väg förut producerats, och sakna fullkomligt det underlag af
bevisande kraft, som förmår adla äfven den djärfvaste hypotes. D:r
Sander framkastar en mängd tolkningsförslag, och därmed är också
hans verksamhet afslutad. Den riktiga vägen synes åtminstone för
mig hafva varit att först uppvisa öfriga hypotesers ohållbarhet, men
detta har D:r Sander knapt någonsin brytt sig om att ens
försöka. Så har t. ex. P. A. Munch konstaterat, att folkvisan «Axel
och VValborg» är en vid medeltidens slut, troligen i södra
Danmark, författad riddarvisa, och den nuvarande forskningen har
äfven tagit hans bevis för godt. D:r Sander hyser däremot den
öfvertygelsen att visaji skildrar « kristendomens kamp med
heden-domen under Håkan Jarl och Olof Tryggvason». Det är ju
tänkbart att Munch haft orätt och D:r Sander har rätt, men icke kan
man med anspråk på vetenskaplighet affarda den gängse åsigten
med att, såsom D:r Sander, säga: «Utan afseende å hvad den
lärde Peter Andreas Munch haft att vid henne (folkvisan) erinra,
dristar jag påstå etc.» - Jag undrar hvad D:r Sander skulle säga
om en astronom, som förklarade att jorden stod stilla och solen
rörde sig och därvid inledde sin sats med ett cutan afseende å
hvad den lärde Galilei yttrat, dristar jag påstå etc.» Skulle
ej D:r Sander anse detta vara ovetenskapligt och vittnande om
alt för starkt utvecklad tilltro till egen auktoritet?
Det andra steget synes mig hafva bort vara att anföra några
skäl, hvarför den nya hypotesen borde hafva företrädet framför de
gamla. Äfven i denna punkt synes mig D:r Sander ej hafva
tillgodosett ens de billigaste anspråk, och jag tror mig icke hafva sagt
för mycket, då jag påstår att läsaren i de flesta fall sväfvar i den
lyckligaste okunnighet om de skäl, som förmått D:r Sander till just
det antagandet. Exempel härpå kunna anföras i det oändliga. Så
säger författaren helt apropos: «Jag kan icke ens undertrycka den
gissningen, att den mytiska runinskriften på den bekanta Rökstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
