Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
529
intaga ett ej obemärkt rum såsom N. L. Sjöberg, G. G. Ingelman,
den akademiske prisvinnaren A. J. Wetterbergh och dennes mera
kände son C. A. Wetterbergh, P. H. Ling, och Viktor
Rydberg; vi återfinna ytterligare den bekante läroboksförfattaren Jak.
Streling, den flitige samlaren B. Bergius, konstkännaren P.
Ulmgren,, den mångkunnige och mångförfarne G. Scheutz,
naturforskaren C. H. Boheman, fornforskaren J. G. Liljegren, den högt
ansedde handelsidkaren och riksdagsmannen Frans Schartau och
ännu många andra, quos enumerarc longum esi. Af ej mindre än
aderton adliga ätter anträffas de första ättemännen i
landskaps-matrikeln, så af ätterna Adlerbrant, Bergenadier, Bergencreutz,
Berghmann, Drufva o. s. v. Den kanske mest fräjdade af alla
Smålands söner Carl Linnaeus har däremot såsom bekant, ehuru
han 1727—28 var student i Lund, dock af en eller annan
anledning ej blifvit i Smålands nation därstädes inskrifven. Det bör ej
häller förtigas, att vi i förteckningen också igenfinna namn af en
mycket tvetydig ryktbarhet, så t. ex. den ökände mystikern C. A.
Bohemans och smutsskrifvaren C. G. Walbergs. Att äfven icke
så alldeles få bland de 2566, oaktadt den uppsigt öfver sina
medlemmars vandel och seder, som nationsföreningen utöfvade, dukat
under i striden emot lifvets frestelser och lemnat en kontingent till
den bedröfliga människoklass, som man kallat samhällets
olycksbarn, blifver, såsom tillbörligt är, i Lundins bok ingalunda fördoldt.
Också till äldre tiders kulturhistoria möta oss vid
arbetets’genomläsning många små, men karaktäristiska, ofta högst kuriösa
bidrag. Understundom äro dessa af bedröflig art, såsom t. ex.,
när vi läsa, huru komministraturen i Nöttja under åren 1715—68
hade tre på hvarandra följande innehafvare, af hvilka den förste
blef afsatt och hängd för sedelförfalskning och de två senare miste
sitt ämbete på grund af ett liderligt lefnadssätt. En vida
gynnsammare föreställning om en hädangången presterlig generations
nit att genom lära och lefnad upplysa församlingen erhålla vi
genom notiserna på sid. 92 om Jonas Dracander (komminister i
Bå-raryd 1780—1815), som «hade vackra kunskaper — var blind
sedan 1810 men for dock 87-årig i sockenbud; hade predikat 3481
gånger, omkring 2 timmar hvarje gång, skriftat 664 gånger i
kyrkan och 780 gånger i sjukrum». Mycket betecknande för en äldre
tids vördnad icke blott för de högt uppsatte utan äfven för
dessas afkomlingar äro notiserna om biskopssonen P. Osander,
sedan adlad Sandersköld, hvilken, när han, ännu endast femtonårig,
inskrefs såsom student, genast antogs till senior i nationen och
som redan två år efteråt, vid sjutton års ålder, promoverades till
filos, magister med första hedersrummet. Nationsmatrikelns korta,
vanligen på latin affattade anteckningar om*forna landsmän synas
ofta hafva utmärkt sig genom ett i hög grad målande och
kärnfullt uttryckssätt, så t. ex., när det heter om skolkollegan i Wexiö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
