Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
531
Upsala-poesi.
Gustaf af Geijerstam: Gràkallt. Teckningar och utkast. (Stockholm.
Björk. 1882).
Christer Swahn: En sjelf mördares anteckningar. (Stockholm.
Seligmann. 1882).
— n Björkman: Polemiska sonetter. (Upsala. Edqvist. 1882).
Harald Molander. Rococo. (Ny svensk tidskrift. 1882).
Ett aktgifvande på de andliga stämningar, som sätta den
svenska ungdomen vid högskolan i Upsala uti rörelse, är af mera
intresse än man plägar egna däråt. I en skildring af det
intellektuella lifvet därstädes kan man, så att säga, läsa den närmaste
framtidens historia för vårt land. Ty det är i de båda
universitetsstäderna som ej blott vapnen smidas för våra kommande
andliga strider, utan ock till en stor del de blifvande kämparne
träffa valet af fanor, under hvilka de sedan skola göra sin
lifsgärning. Och, utan att beskyllas för partiskhet, kan man väl säga,
att Upsala med sin större andliga liflighet och med sitt läge
närmare Sveriges centralpunkt i detta afseende är af större
betydenhet än sin sydsvenska syster.
Helt naturligt är denna betydelse vigtigare och lättare
märkbar inom det literära lifvet, än på andra områden. Väl kan det
ej längre komma i fråga, att en klunga unga studentpojkar stiftar
lag för hela vårt literära sträfvande och där bryter nya
kungsvägar, såsom i nyromantikens dagar. Vår tid är alt för litet naiv
för att på det sättet kunna ryckas med i en ungdomshänförelse.
Upsala studenter kunna sålunda ej lähgre skapa det innevarande
ögonblickets literaturhistoria. Men, såsom sagdt, man kan i deras
försök och deras sträfvanden ännu se ej ovigtiga förebud till den
tid, som närmast skall komma.
Hvaije skede i vår poesi har haft sin motsvarighet i Upsala.
Jag erinrar blott, hvad de senaste årtiondena angår, om den tid
i början af 60-talet, då det cNamnlösa sällskapet eller de iNio
signaturerna» skrefvo de dikter, hvilka bildade järtecknet till den
literaturperiod, hvari vi nu lefva. Vi finna där redan den ideala
grundton, som sedan stått kvar i en Wirséns eller en Wikners
författareverksamhet; äfven finner man där representeradt det
nordiska lynne, som sedan fått sin bäste målsman i Viktor Rydberg;
i korthet, det är vår nuvarande poesi med dess lugna, något
hvardagliga idealism, men ock med sin ärlighet och heder, som de
«Nio signaturerna» redan antydde. Deras diktning bar prägeln af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
