Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
literaturbref.
oundgängliga materialsamlande! för konsten; men man får ej stanna
därvid. Hos en nybörjande författare må skizzerna ega sitt
berättigande; de visa, att han känner huru högt vingarna bära, men
må han sedan ej förgäta att under tidens lopp alt mera stärka
vingens kraft under växande uppgifter, tills han till sist kanske
kan förvärfva sig det stolta namnet konstnär. Till en början må han
ej tro, att novellutkast äro noveller; Kielland och Daudet började,
som han, och kunna äfven framgent visa god väg.
Om hr af Geijerstams novellsamling, såsom sagdt, ej innebar
något förvånande nytt, så tyckes däremot författaren till det andra
ofvanstående diktverket af alla krafter hafva ansträngt sig för
att åstadkomma något extra starkt af originalitet. Redan titeln
«En sjelfmördares anteckningar» är ej fri från effektsökeri, och
sedan fortsätter det sida för sida med en vild spärridt efter
ytterliga antiteser och paradoxer. Boken är en samling
själfbetraktel-ser, hvartannat stycke i obunden, hvartannat i bunden form. Bland
verserna finnes ett och annat verkligen vackert stycke, som visar
att författaren har en förmåga, som bättre kunnat användas än till
detta tillgjorda pessimistiska potpourri. Boken hvimlar af hädelser
mot alt hvad godt och skönt och sant heter; för att uppresa en
piedestal åt sitt lilla själfkära jag söker förf. störta alla förut
erkända storheter. Det skulle i detta förstörelseverk kunna ligga
något åtminstone Herostratiskt stort, om ej det hela förefölle så
«gemacht», och om man ej till slut fick bekräftelse på, att alt ej varit
så allvarligt menadt, i det förf. innan han nedlägger pennan talar
om, att han till sist blifvit omviänd från sin pessimism till
kärlekens religion. Men hvarför har han då i all världen sedan
utgifvit denna samling hädelser, hvilkas haltlöshet han ju nu inser?
Hvarför, ja ... för att väcka uppseende och det af hvad art
som hälst, — så tyckes det åtminstone!
Författarens fadda förklaring i slutet af sitt arbete, att han i
själfva verket icke är någon själfmördare utan blifvit «omvänd»,
blef i mitt tycke förträffligt parodierad i ett litet skämtsamt häfte,
som strax efter «En sjelfmördares anteckningar» utgick från ett
boktryckeri i Upsala. Parodien kallas t En fadermördares
anteckningar* och afslutas med ungefår följande upplösning: — cNu
tror ni helt visst, att ni läst en fadermördares anteckningar, men
ni misstar er: jag är det ej längre. Jag var i går hos tvätterskan
och undergick en grundlig ömvändning. Från att förut hafva
varit en djärft uppåtsträfvande fadermördare är jag nu en vanlig,
simpel, nedvikt skjortkrage».
Kunna £vi! spåra några löften för framtiden i detta arbete?
Man ser där en. genom själfviskt, egenkärt eftektsökeri missriktad
talang; skall denna genom lifvets stränga skola kunna stöpas om
och vändas^ åt rätt håll? I det afseendet "vågade jag inga
förmodanden, men — såsom en skarp dialektiker en gång yttrade. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
