Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 genmäle.
den grekiska konstnärn uppfattar alltid sitt ämne sjelfständigt. Jag
har vid valet af de bilder, för hvilkas tolkning som framställningar
af ifrågavarande fabel jag kunnat anföra auktoriteter, förbigått flere,
t. ex. den berömda Dempterska spegeln, emedan jag ej kunde
redogöra för alla detaljer på densamma och föredragit andra, af
hvilka flere fått olika tydningar. — Huru bevisar hr B., att min
tolkning är godtycklig? Jo, då jag — angående en basrelief på
en spegel, der en qvinna, benämd Minerva, med en talande
åtbörd utsträcker högra handen emot den gent emot henne stående
Herkules, och där en annan qvinna, benämnd Turan (Venus)’
likaledes vänder sig emot Herkules, — säger: »emedan man ej känner
någon myt om Herkules, Venus och Minerva, så torde de
sistnämda få tagas som vällustens ,och dygdens allegoriska gudinnor
ur Prodikos’ fabel,» — så anför hr B. deremot den förut kända
förklaringen genom en myt, »hvarom literaturen visserligen
ingenting förtäljer, men till hvars tillvaro man ansett sig kunna sluta
af flera konstverk, nämligen Athenas och Herkules’ förmälning (?).»
Alltså föredrages förklaringen genom en myt, som alls icke
någonstädes omtalas och som ej heller uti i fråga varande komposition är
uttryckt, framför en förklaring genom en känd populär vorden
berättelse, som stämmer med Athenas talande åtbörd och Herkules’
spända uppmärksamhet. Dertill kommer, att denna af moderna
arkeologer af facket uppdiktade myt är af den natur, att den på
ett betänkligt sätt grumlar det rena och upphöjda förhållandet
emellan Herkules och hans jungfruliga beskyddarinna. Preller yttrar
sig på följande sätt om denna nya myt: »Um so weniger werden
wir zu der Annahme berechtigt sein, dass äller schriftlichen
Ueber-lieferung und der allgemeinen Ueberzeugung von dem jungfräulichen
Charakter der Göttin zuwider ein geheimer Liebesbund zwischen
ihr und Herakles bestanden habe, zumal da die Gruppen nnd
An-deutungen jener Vasenbilder, so naiv sie oft die Fürsorge der Göttin
für ihrén Lieblingshelden und dessen Ehrfurcht vor seiner
Schutz-göttin ausdrücken, zur Begründung einer so bedenklichen Annahme
doch keinesweges ausreichen.» (Preller. Gr. Myth. II, p. 161.)
Min slutsats, att Prodikos med det uttryck, som han lägger i
Aretes mun: »du (vällustens gudinna) har blifvit nedslungad från
Olympen,» måste syfta på Ate, emedan hon är den enda gudinna,
som detta vederfarits, bemötes med den anmärkningen, att »om icke
genas hindrat, så kunde Kakia på lika goda skäl identifierats med
Vulkanus, som också blef nedslungad ur Olympen.» Ja om —!
Men nu är genus ett hinder, och då hr B. ej har kunnat uppleta
någon feminin varelse utom Ate, på hvilken det anförde stället
skulle kunna tillämpas, så torde min slutsats snarare ha fått en
bekräftelse än en vederläggning genom hr B.’s anförande.
Till stöd för mitt antagande af Ätes personifierande kan jag
anföra en gudabild, som Schliemann i sin Ilios reproducerar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
