Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvinna — det är i sanning en Gudagnista, som besjälar herr konglig
sekreteraren, då han fattar pennan och kaslar sina än sorgliga, än
lekande bilder på papperet.”
Hm, mycket smickrande, hm!
”Men hvårföre skulle Emilia nödvändigt dö? — det behöfdes
icke; hon borde lyckliggjort verlden, hon borde famnat den ädle
Alexander Knotterling — blifvil hans maka — hans allt. Säg,
hvar-före skulle den arma varelsen dö?”
Det var en kinkig fråga och jag besvarade den undvikande.
Orsaken till detla ömkliga dödsfall var nemligen, oss emellan,
följande: Min förläggare begärde ett manuscript på två ark och detta
skref jag. Emilia utgjorde hufvudpersonen och blef på slutet en
lycklig mor och maka, och dermed voro nu två ark färdiga. Så
kom förläggaren och ville ha manuscriptet.
”Hur myckel blir det här?” frågade han.
Två ark, om nemligen icke hvart kapitel börjar på ny sida,
eljest blir det två och ett halft; jag vill ej vara egennyttig mot Titulus.
”Två ark? — jag behöfver knappt ett — har inte utrymme för
mer än ett; ty på de öfriga har jag något om myrornas lefnadssätt
och några historiska skildringar.”
Hm, jaså.
”Ja, det kan jag inte ta — konglig sekreteraren har satt mig i
en förbannad klämma — hur skall jag nu få mig en romantisk
skildring?”
Hm, men herrn begärde två ark!(
”Ja, det är klart; men det skulle varit två särskilta slumpar —
käre Herr Pfefferkorn stumpa af — det är f-n så lät och dryg stil
herrn har. (Bläddrande i manuscriptet). Ja, det blir förbanna mig
öfver två ark — men korta af — gör den ett drygt ark kortare.”
Jag tog saken i öfvervägande och således ändrade planen så till
vida, att hufvudpersonen, Emilia, som skulle lyckliggjort Alexander
Knotterling och varit ett exempel af en ädel qvinna liksom deras
hus af ett lyckligt hem med barn och allt — måste sluta opp. Jag
skref således ihjäl henne på en liten lapp, som klistrades med
munlim i ena kanten och fortsatte sedan att i korthet måla Knotterlings
1’örtviflan, hur han satte en kruka på grafven och en morgon fanns
död med krukan i sina armar och fästade den stela blicken på det
dyra namnet. Sedan denna lilla förändring var gjord, omdöptes
barnet och kallades Krukan i stället för Hjertats sympathi, som
den förut hette.
Delta kunde jag ej omtala för mamsell Rachel, som derföre
förebrådde mig min hårdhet alt döda en så skön skapelse som Emilia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
