Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den?
”Hon dog och efterlemnade sextiofemtusende Riksdaler Banko
kontanta penningar på säkra händer med sex på hundradet.”
Jaså, han fick ärfva?
”Ja — och han köpte min gamla gård, bror vet, vid torget och
betalade ganska hederligt — dessutom gör han ett godt bruk af sina
af Gud honom förlänade gåfvor. Han har hvar vecka små goda
middagar — bror skall dit i morgon, man får viner der, som ingen i
staden har maken till; ty han lar sina desserter utifrån. Dessutom
kan han som gammal ungkarl depensera på allmänt nyttiga föremål.
Han är den ädelmodige gifvaren af en ny Rådsiuguklocka, emedan
den gamla ibland hakade fast sig vid slagverket, så all det emellanåt
var rent af omöjligt att förlora fatalierna i vår stad. Då hon till ett
exempel oförmärkt och utan att någon deraf vet sladnar på tre qvart
till tolf, så att de inför Rådslugu-Rätlen rättsökande kunna begagna
detta fel hos besagde fatalie-ur sig till förmån och rättvisas vinnande
tvärt emot skrifven lag och kongliga författningar och . . .”
Ja, jag finner, afbröt jag borgmästaren, som, då han en gång
kom till tals,’ hade en egen förmåga alt Uttänja ämnet. Ja jag finner...
”Och påbud,” fortfor borgmästaren, ”så finner bror, att det
gjordes behof af en annan klocka eller rättare ur, emedan tiden i vissa
mål är af högsta vigt.”
Och en sådan klocka är nu skänkt af kamrer Hoppenrolh,
jag förstår.
”Hm — verkligen,” återtog borgmästaren med ett högst
märkvärdigt uttryck, ”verkligen, om man skall genom någon mätare iå
veta höjden, bredden och djupet hos en menniskas själ och
hjerte-lag, så finnes inga andra än de goda gerningarne, fastän visserligen
tron allena gör salig; men det är en annan sak och angår icke
stadens itiagistrat, som åter måste bedömma mannen efter hvad han
gör i omkostnader och så vidare, af sitt goda till stadens och de
enskiltes nytta, och är derföre min oförgripliga mening att vår vän
Hoppenroth har alla anspråk på så väl samtidens innerligaste
högaktning som efterkommandes tacksamhet och pris på sin döda mull.”
Ändtligen trodde jag borgmästarens försvar vara slut; men han
återtog: ”Och för att fortsätta, har vår vän Hoppenroth skänkt
kyrkan, till Guds namns pris och ära, en ny skrud, beslående af en
skjorta af finaste hollandslärft, eller battist, hvad det egentligen heter,
och en dyrbar messhake, som för efterverlden skall förkunna hans
namn, helst midt under ett gyllene kors, som pryder dess bakre
del, också namnet G. H—roth pryder densamma midt under korset,
samt årtal. Man kan icke neka att sådana ädelmodiga gerningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
