Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen - En Bal - Magnetisk Sömn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Säg om det der!”
”På andra sidan om det gröna huset.”
”Ack ja, hur sannt — det gröna huset.”
Nu inträdde direktörskan med droppflaskan; men den behöfdes
icke. Kamrern fick afträda. Rachel ordnade sina lockar framför en
gammal lampett och inträdde snart lika ungdomlig som förut.
”Ni är mycket känslig,” sade kamrern ömt, ”ni måste låta
magnetisera er af min vän Attanskoj — ni kan inte föreställa er huru
välgörande det är för nerverne. Min gamla piga, som haft svåra
krämpor i halsen, hvilken liksom velat gå igen på henne, särdeles
då hon blef ond eller altererad, har Attanskoj botat — ja — det är
ett nervmedel — verkar på ett hemlighetsfullt sätt.”
”Nej, herr kamrer! det vill jag ej — kanske jag blef
klärvojant — och . . .”
”Och?”
”Ack, bäste kamrer! i hjertats djup ligger något begrafvet, som
aldrig någon menniska får veta — i en annan verld, på andra sidan
det ”gröna huset” — blir det tids nog.”
Balen afslöts klockan tu på nallen och alla aftroppade under
det musiken spelade opp marschen ur Gustaf Wasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
