Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Pfefferkorns reseminnen
- Slut-Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slut-Scenen.
Allt var på god väg. Kamrern kunde ej sofva påföljande nalt.
Det var klart alt mamsell Rachel var kär i honom sjelf, och alt
något sådant hände en man om femtiåtta års ålder var icke allenast
smickrande utan äfvenledes sällsynt; men historien kom ut och
kamrern hade vänner, som tyckte bäst om att ha honom bland
ungkar-larne. Påföljande morgon besöktes han af några sina
ungkarlsvän-ner, glada gossar allihop, riktiga rummelkultar, som gerna åto goda
frukostar hos bror Hoppenroth och reguliert hvarje qväll drucko om
på Hotel Bohemiéme hos fru Klarman.
”Nåh, det var en förbannad kuriös historia,” yttrade vice
härads-höfdingen Rummelberger, en pussig herre med finnar på näsan. ”God
morgon likväl förut, bror Hoppenroth — men hur f-n bär du dig ål?”
”Jag?”
”Hoppenroth ser ut som en pensionsmamsell,” tilläde
bokhållaren Fyrkling, en mera fet person med slappa ögonlock. ”Jo det är
en vacker historia — men hör på, Hoppenroth! om skalkar vilja
locka dig, så följ icke, slår der i katekesen — ha ha ha, du är väl
inte förbannad och gifter dig?”
”Jag? — nej — hm — hvem har sagt det?”
”Hela staden, hela staden säger att kamrer Hoppenroth skall
ingå ett chrislligt äkta förbund med dygdädla mamsell Rachel Prejare.
Du en liten rar och glad ungkarl — en riktig lustig kurre — fy f-n,
och med det der långa skåpet. På baletten i förrgårs lär det blifvil
bör-jadt — mamsellen sall på Balkmans hatt, så att den blef platt som
en pannkaka — i går lär du magneliserat henne och hon blifvit
genomskinlig, så alt Ju såg hvad hon tänkte med maggropen. Och så
friade det långa åbäket sjelf — är allt det der sannt?”
”Hm, ingalunda — jag endast gaf henne några strykningar, som
genast verkade och hon är nu frisk igen. — Tack vare Gud, sade
hon, och hans utvalda redskap.”
”Hvad för redskap?”
”Hm — jag — Gud gaf mig krafter att bota hennes inre —
ja, det var högst förunderligt, sade min vän Attanskoj.”
”Attanskoj! jaså — skall helsa så mycket från honom.”
”Tack, tack! det är en utmärkt man.”
”Ja visst — han rymde i natt och Prejare är der och
inventerar qvarlåtenskapen.”
”Rymde? rymde? hvad säga ni?”
”Jo, att vår goda vän Attanskoj har packat in och farit sin kos
sedan efterlysningen kom.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0026.html
