Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hör på nu, hm — stig litet fram, han står ju rent af
fastklist-rad vid dörren — hör på — nu kunna vi tala om annat. Tror han
att jag är en narr?
— Nej bevars!
— Nåh hvarför klutar han ut sig som en narr, då han skall
komma till mig — tror han att jag sätter värde på de der
löskra-garne eller den der otäcka hvita halsduken eller hans gamla svarta
frack?
— Nej — men det brukas.
— Brukas? hvarför brukar ni sådant der när ni går till en
professor — hvarlör slår ni der som en stackare vid dörren och
skrapar — skall det der vara vördnad — vet ni! en professor är
en lärare och en vän, är han gammal så är han en far för de unga
— herrn ser mig ut att begripa sådant — herrn ser inte så platt ut
som många andra — herrn är en menniska, som gerna öppnar sitt
hjerta. Mamsell Mellén har berättat ert samtal — och se en ärlig,
barnslig själ visade sig deri. — Så der pratar man ej utom
munnen ulan att antingen vara en narraklig idiot eller en barnafrisk
glad själ.
— Men om jag vore det förra, sade jag småleende.
— Det förra är han icke och således är han det sednare —
hör på — till nyår skall ni vara på Träskälla och således skall jag
lemna honom respenningar.
— Jag tackar — men —
— Men han är skyldig för mat och rum?
— Ja.
—• Nå det skalL betalas, gör opp sina räkningar nu och kom
igen. Adjö med honom, kära Alexej.
Således var allt väl aflupit. Ack! du min Gud hvad den
beskedlige mamsell Mellén var älskvärd — jag blef nästan jaloux på
den lycklige häradshöfdingen Gyllenarm, som skulle få en sådan skatt.
Att hon ansett mig tala bredvid munnén, som en narr eller ett barn,
skulle väl förtryta mig, men hon hade rätt — så var det.
— Nåh, nu ser han annorlunda ut, vår hederlige Alexej, yttrade
brödren Wimmerkant, som under det jag stod på hela stenen, varit
på källaren och ätit frukost. Så olika äro ödets »lotter — han åt nu
en delikat frukost under det att jag stod inklämd vid dörrn hos en
professor och han svor på kyparen och var missnöjd med vinet
under det alt jag höll på alt blifva yr af glädje öfver något — som
han skulle ansett rent af för en olycka — nemligen att mottaga en
kondition på bondlandet, som han alltid uttryckte sig. Vi skulle
begge varit olycklige om vi nödgats byta. Jag ville ej för hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
