Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morbror fruktar att göra sin Emilie emot. Magistern kan ej föreställa
sig huru mycket han älskar henne och hon honom — men detta är
nu en synd — hon vågar ej älska honom — ty, säger herr Fikonlöf,
det är en jordisk lusta — men si, det han tror, det blir dock aldrig
af i tiden — han må lipa så mycket han vill.
— Hvad?
— Ah jo — såg ni inte hur hans små ögon liksom en basilisk
betraktade Emilie?
— Den vackra fröken?
— Ja — hon har en tiotusen riksdaler, mycket lör en framtida
komminister, eller prost i tredje klassen; ty han har, säger man,
mycket skrala jordiska betyg, han tillhör icke det förbannade släglet,
som har verldslig lärdom, han — han är andeligen upplyst och kan
ej sy i en knapp, i rocken eller säga mig om Sten Sture den äldre
styrde Sverige före eller efter Sten Sture den yngre.
— Nå, sade jag småleende — då inser jag att löjtnanten har
dubbelt skäl.
Min löjtnant hade kunnat sitta under det att han omtalade herr
Fikonlöfs makt öfver tant Emilie; men när fröken Emilie nämndes,
steg han opp och gick med starka steg fram och åter på golfvel.
— Ja — så är det — och om presten försöker att genom tan t
tvinga sig till flickan, så pryglar jag honom sönder och samman —
ja — fastän det är skamligt som att slå en käring — det är knappt
något att ta i — han är nära blott och bart ande.
— Bevars, hvad löjtnanten är het!
— Het? ja, det skall magistern se — men, ser magistern —
han har genom tant begärt flickan hos morbror. Han ryser och vill
naturligtvis inte — men jag vet bot. — I morgon dag tar jag herr
Fikonlöf hit in — ni skall vara närvarande, för blir jag ensam med
honom, så får han stryk — ni skall vara liksom en försoriare och
lägga er i leken, om ni ser att jag håller på att gå för långt.
— Nej, bäste löjtnant, det kan jag icke.
— Ja, då får han stryk — välj, magister — var vittne till ett
colloquium familiare mellan mig och herr Fikonlöf eller bered er på
att få se honom med en arm eller ett ben mindre.
— Men, bäste löjtnant, bad jag i verklig ångest — ni finner
väl att jag i min ställning ...
— Nå, så finner ni väl att jag i min ställning ... invände
löjtnanten uppbrusande — nej, slut med kurtisen skall det ta — en ända
med förskräckelse; — använder han andliga medel för alt få henne,
så skall jag förebygga den saken med lekamliga. Har har han nu
ett helt år — ett helt år, magister! salt sig på näsan på oss alla: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
