Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Förtroende - Lagmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min hederlige morbror, mig — alla med ett ord. — Allt lyder hans
vink, ty han talar vid tant — och hon är sjuk, mjältsjuk nära till
galenskap, och man fruktar . . . .
— Men lugna er — nu är klockan 1 på natten. Vi skola
sofva på saken. — Se så, löjtnant, låt mig lugna er med den försäkran,
att jag skall hjelpa er hvad jag kan. Säg! tror ni att han älskar
fröken Emilie?
— Älskar? nej bevars — han skulle gifta sig med morbrors
gamla medevivagn om der låg tolf tusen riksdaler i sits-lådan.
— Nå godt, då är ju allt bra.
— Jo vackert — vackert, mumlade löjtnanten — vet ni,
magister — min mor lärde mig, då jag var barn, att bedja hvarje qväll
— den vanan har jag — men det svider i mig att jag i detta skall
likna Fikonlöfvet. — Således, magister! vi skola ej tala om saken —
vi skola lugna oss — jag skall läsa en psalm för er.
Den raska, häftiga ynglingen läste en af våra herrliga
psalmer, med en tonvigt, som tillkännagaf att han kände hvarje ord.
När han slutat, sade jag: Och det är ni som kan hata en
menniska?
Löjtnanten teg några ögonblick. — Ser ni, magister, det ligger
i blodet, han har nog rätt, Fikonlöfvet — det behöfs en hård kamp
att lugna sig.
— Men då ni finner detta, så bestå den kampen — det är den
första fiende mot hvilken ni träder i fält, tappa icke edra vapen —
er mor har ju i bönen — i kärleken — gifvit er vapen nog —
kämpa, min unge vän — det vore pultroneri, att ej vinna er första
seger — en emot en, löjtnant! — fruktar ni en sådan strid?
Han betraktade mig uppmärksamt, hans öppna, skönt manliga
anlete liksom strålade, då han räckte mig handen och sade: — tack!
magister, för det ordet — ni är ju med mig?
— Ja — men en bättre hjelpare ändå — Gud är med er.
— På det hela taget, återtog han efter några ögonblicks
tystnad, på det hela vore det skam om jag vore sämre än Fikonlöf. —
Godnatt — nu behöfva vi begge ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
