Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Min andra kondition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja bevars.
– Nå Gudskelof — säg till henne att jag inte har någon halsduk.
— Den ligger der på bordet.
— Hm — jaså — så bed henne komma upp ett ögonblick.
Professorskan kom. — Det var någonting glädtigt och tillika
lugnt i hela hennes utseende. — Nåh, sade hon, sedan hon helsat
mig — nå, hvad vill du mig?
— Jaså är du der, Hedda, det var väl, hm — jag skall i
konsistorium.
— Ja, det är den vanliga dagen.
— Nej, det är inte den vanliga dagen; ty vi skola inbetala
af-giften till bilden af förra kanslern — excellens — hvad det var —
trettiotre och sexton, sa’ vaktmästaren —• kära, lägg penningar i
fickan, så att de komma med.
— Du har ju i din byrå.
— Nå! började professorn* med jämrande ton — tycker du att
jag, som skall klä mig, har tid alt räkna penningar? — och sexton
— nej trettiotre och sexton — om det är riksgäld eller banko
frågade jag icke.
Den goda frun smålog och sade,* liksom för alt ge mig en
förklaring.
— Min man har så mycket annat att länka på ibland.
— Hedda du! afbröt professorn, som nu skulle ha på sig
halsduken — söta vän, slå den här knuten — låt bli mig, Pär — se så
— är du nu på min rock.
— Tack skall du ha, min kära gumma! se så, tag Pär med dig
— så, nu är det ingenting mera — jag skall tala vid kandidaten,
som silter här och vänlar på svar angående — nej, vänta Hedda!
— angående en ny kondition. — Jag tycker att han kunde ta
Ljung-qvistens — eller hvad tycker du?
— Jag kan icke gifva något råd — jag har ju aldrig hört
omtalas hvarken konditionen eller något annat, goda man.
— Jaså! så nu minns jag, du var ej tillslädes då Ljungqvist var
hos mig. Se så, nu är jag färdig, yttrade professorn slutligen och gick.
Det finnes menniskor, som flyga högt och skarpt i tankens
grunder, men som omöjligen kunna reda sig med hvardagsbestyr. —*
Det finnes svalor, som flytta från polar-länderna till tropikerna, som
flyga skarpast af alla — men som ej kunna hoppa en aln fram på
gräsvallen som en sparf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
