Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Ett giftermål af kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ekorre plötsligen sticker opp hufvudet ur en västficka; Det ser
roligt ut.
— Det var en förbannad historia, upprepade patronen, eller
hvad säger magistern? Och att mamma skulle få tag i brefvet — nu
är det ett spektakel derinne.
Den förste, som visade sig, var min discipel, unga Napoleon, en
rödhårig ungdom om sexton år, grof, axelbred och stark — fräknig
öfver näsan. — Nåh du, sade han till sin gamla svåger — nu har
du gjort ihop en vacker soppa åt syster Lina, — hon dånade då
mamma sade henne hvad du gjort.
— Då-dånade hon? — hm —
— Ja, men mamma gaf henne droppar.
— Jaså — det var bra.
— Men så fick hon konvulsioner.
— Hva-ba, konvulsioner?
— Och skrattar derinne alldeles fasligt.
— Jo — blickande på mig — det der är ju grannt, det der
—■ nu får jag ett lazarelt till på köpet.
Knappt hade han yttrat dessa ord, förrän vi hörde ett
förskräckligt pratande i yttre rummet.
— Du bör ej se den ovärdige, ropade en. — Han förtjenar ej
din kärlek, sade en annan. — Mitt arma barn, tag åtminstone en
shawl om dig, öfverröstade rådinnan sina döttrar. Dörren slogs
upp, och nu hade vi hela familjen der.
✓ Patronessan, som verkligen såg bra ut när hon var klädd, var
nu i negligé. Hennes bleka ansigte, hennes darrande läppar,
visade arten af hennes känslor. — Du har, började hon, synbarligen
sökande alt vara lugn — du har bjudit hit främmande utan att
säga mig till.
— Söta . . .
— Låt mig tala — utan att säga mig till — jag tackar dig —
jag, tackar dig, ädle make. — Godnatt med dig, godnatt. — Och
med dessa ord spuang hon ut skrattande.
— Ni ser hvad ni gjort — hon blir galen — hon förlorar
förståndet — ni är en lumpen menniska! — ropade rådinnan utom sig.
— Ja, stackars Lina, sade Napoleon — och dermed troppade de af.
Patron stod der, ännu mera tillintetgjord än förut — hade han
kunnat falla till stoft, så hade han gjort det.
Han betraktade mig, utan att säga ett ord; — slutligen sade
han: — Se så, magister, nu är då f—n rikligt lös, jag hänger mig.
— Låt bli det, svåger! yttrade en röst och en mager hand
fattade patronens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
