Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Minnen från mina informators-år
- Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorg.
Det var påföljande vår.
Rådinnan började att frysa och må illa och det blef frossa. —
Hon blef alltmera sjuk. Läkaren kom och läkaren for — och det
dröjde icke fjorton dagar förrän han förklarade att konsten hade
uttömt hela sitt förråd. — Med ett ord — fram i Maj utandades hon
sin ande; Gud tog henne, sade åtminstone patron. Detta var
visserligen en sorg och bitter ändå; men det var drägligt.
Jag för min del lyckönskade patron och den lilla Alexandra; ty
begge kunde nu lefva lyckliga. Patron höll af Alexandra sedan den
stormdigra dagen, och om någon sökte att försona, var det hon.
Som det redan var utlyst för konglig sekreteraren och
Napo-leona, så läto de viga sig i all tysthet både i anseende till sorgen och
derför att konglig sekreteraren ville vara originel. Han lät viga sig en
söndagseftermiddag i klockarens stuga, skänkte penningar till de
fattige och reste hem med sin brud.
Detta gick så tyst att patron ej en gång visste af sin lycka,
förr an en parvagn kom från Harperyd för att hemta för detta
mamsell Napoleonas dragkista och öfriga effekter.
— Jag är, sade patron, vet magistern! som jag vore tvättad om
hufvudet. — Gud har sina outgrundeliga vägar, ja det har han.
Denna lycka fortfor i Qorton dagar; men den gemena posten
kom och patron fick underrättelse om att handelshuset Foxlieu et
Söner gjort cession, att cessionanten A. Foxlieu rymt—att der fanns
rätt och jemt intet.
Alla medel patron egde voro insalta hos Foxlieu et Söner och
dessutom slod han i borgen för betydliga summor.
Detta var ett slag, som nära förkrossat honom; men Alexandra,
lilla knytel, sökte att bevisa honom att man kan vara lycklig utan att
vara rik. Patronessan, som under hela sitt äktenskap lefvat i
inbillningens verld och läst romaner, blef utom sig af fasa — men hon
dånade icke och fick inga spasmer. Nu var nöden för dörren. Jag
hjelpte patronen med att afsluta hufvudboken for att få se ställningen,
och del befanns att Gyllebo kunde bibehållas, men med så stora
inteckningar alt den besparade inkomsten skulle bli ringa.
Detta skedde — man lånade penningar och betäckte sålunda
bristerna.
I familjerådet beslöts att man ”för skenets skull” ville behålla
Gyllebo — kosta hvad det kosta ville.
Mitt år nalkades sitt slut. Jag, som varit patrons ende vän,
hade just derlöre ej fatt något förtroende eller någon vänskap från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0079.html
