Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
palronessans sida. Den gemensamma olyckan sammanjemkade oss,
alldeles som olyckorna sammansluta ett splittradt grälaktigt folk.
Pa-tronessan blef dock mildare till sinnes — hon var bunden vid sin
man, egde sjelf ingen förmögenhet, saknade mammas modeHiga råd —
hon berodde nu endast på om patron kunde hålla affärerna uppe — och
för att göra det måste hans lynne, nog tryckt förut, uppmuntras.
Patronessan måste således ändra uppförande mot honom —hon
måste till och med afskeda sina många jungfrur, sin köksa och en
stor del af personalen. Hon var nästan i förtviflan.
• Unga Napoleon kunde ej längre få en kostsam och på det hela
onyttig uppfostran. Han önskade sjelf också att med det snaraste
komma från boken och ut i det praktiska lifvet, han önskade komma
till sjös, såsom mest passande för hans lynne, ojemnt och nyckfullt
som hafvet och de vindar, som stryka deröfver.
Då jag flyttade om hösten, var allt stilla i huset. —
Palrones-san gick i sitt hushåll, fastän det gick tråkigt. Patron satt på sitt
kontor, fastän också det gick tråkigt — men han gladde sig dock åt
att han hade husfred, det föreföll honom alldeles som i hans första
hustrus tid. Man måste arbeta upp sig igen, sade han, tröstande sig sjelf.
— Sextiosex år gammal och börja på nytt — det är hårdt och hopplöst.
När jag tog afsked för att resa, tryckte den beskedlige patron
min hand. — Se magistern, med mitt tegel gick det inte — den
spekulation kan ej realiseras af brist på kapital; nu är jag egentligen en
fattig man på mina kreditorers~Gyllebo — men Gudilof — min hustru
har blifvit så snäll och beskedlig och sköter sig rätt bra. — Titta
hit om magisterns vägar gå hit åt — titta hit!
Åtta år hade förflutit, då mina vägar lågo åt Gyllebo-hållet. Jag
tog en liten omväg för att återse den goda patron och skåda hans
lycka, om han hade någon.
Då jag kom, var han borta på flera dagar, men patronessan
tog emot mig. Hon var vänlig och, som det tycktes, glad, och hade
fått detta trefliga utseende, den stämpel af frid och verksamhet, som
utgör kännemärket på en husmoder.
Jag såg tydligt att der fanns trefnad i huset — fastän der var
tyst — inga barn bidrogo att öka lifligheten.
Jag yttrade min glädje öfver att återse det gamla Gyllebo, lika
vackert och trefligt som förr, och kunde ej underlåta alt yttra några
ord om patronessans förmåga att göra hemmet lugnt och gladt.
— Ja, herr magisler, sade hon — hvad skall jag väl annat
göra? Min hederlige man är gammal, han kan ej hålla ut så länge.
— Gud låle honom få lefva! Vi kunna väl icke afbetala på skulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
