Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - Första Aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afton, ty tant Margreta och hennes gäster täflade om att meddela
hvad hvar och en hade i sitt förråd af berättelser, sagor, minnen —
allt, hvad som helst föll oss in, och som vi kunde förmoda skulle
roa de närvarande.
På detta sätt blef tant Margretas våning en slags klubb för hela
vår slägt och dess vänner — vi möttes der om aflnarne,
särdeles om vintern, och vofo ganska nöjda med den nätta te-supén,
som var det enda den goda tanten kunde bjuda, och vi väntade.
Utom mig bestod det vanliga sällskapet af en vår slägtinge, kapiten
von Röbbelen, en man eller snart sagdt gubbe, i hvars hela
utseende röjdes att han var en glad själ, som uppfattade och återgaf
ögonblickets intryck med naturtrohet — han hade, som det heter, varit
med, och ägde således ett rikt förråd af glada, roliga eller sorgliga
minnen, som han framställde på sitt sätt, alltid under formen af
muntliga meddelanden. Tant Margreta deremot gaf en något mera
romantisk anstrykning åt sina berättelser. Den andra gästen var en
torr och mager kusin på manssidan, assessor Berger — en man,
som mest lefvat på sin kammare och sett verlden genom sitt
fönster. Han var den torraste och den tystaste i hela sällskapet, men
då han föll in, skedde det på ett alldeles eget torr-roligt sätt, som
endast för afbrottets skull hade sitt behag. Desse voro våra
hufvud-pelare; men utom dessa hade vi mera tillfälliga bidrag, då någon
annan helsade på och deltog i våra aftonnjutningar. Jag vill, om det
roar er, låta er vara med på några af dessa soiréer, som vi, för att
gifva våra samqväm ett klingande namn — kallade soiréerna hos tant
Margret. Det var en evigt lång höstdag, som behagade låta det bli
mörkt klockan 3 eftermiddagen, fastän almanachan lofvat oss, att
solen skulle bli uppe till klockan 4 och 18 minuter. Vi hade
således god tid — men då jag kom till tant Margret, sutto redan både
kapitenen och assessorn der och ändå några andra vänner, och
assessorn afslutade med den torraste min, man kan tänka sig, en
historia, åt hvilken kapitenen skrattat så, att hans glada ögon
vattnat sig.
— Se så — se så — det var godt, sade kapitenen, nu skall
kusin tala om en spökhistoria.
— Jag?
— Ja just du, Margret — tala om någonting troll-likt, något
spökaktigt, för si, Berger här har nu haft oss att skratta, och nu
skulle det vara roligt att bli litet rädd efteråt — ha ha ha, det skulle
just bli kuriöst om gamle kapiten Röbbelen blef mörkrädd, när han
gick hem i mörkret. Ja, en spökhistoria, ropade vi alla — en riktig
spökhistoria, tant, vi vilja blifva rädda sdm barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
