Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - Första Aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väder som helst; magistern var alltid ute på sin qvällsvandring; när
det var mildt i luften eller blåsten hvinande snodde omkring
knu-tarne, alltid var han der.
Husfolket trodde att han i den der trädgården hade möte med
vålnader och spöken, och man gick till och med så långt, att om
någon vågade följa magistern eller klifva öfver muren, skulle ställets
gast vrida om hufvudet på honom. Man påstod till och med att så
händt, men när, hvar, huru — och hvem som blifvit offret, visste
ingen. Detta skadar dock icke fastheten af en folktro; det är ofta
just bristen på alla skäl och bevis, som tillskapar en tro som intet
förnuft, ingen bevisning kan rubba.
Men huru hänger det ihop med den der magistern, tänkte jag
tusen gånger och ämnade att fråga friherrinnan derom. Jag blef
snart vän inom den älskvärda familjen. Baronen var en glad, öppen
menniska, som dock ej tycktes ha varit god hushållare, ej ens nu
var det. Han roade sig mycket gerna, såg gerna sina grannar,
reste gerna bort på nöjen och var med ett ord en af dessa, som ha
hjertat på tungan, en glad själ, som lät dag komma och dag gå.
Efter all anledning hade han köpt Remminge på skuld; men detta
tycktes icke besvära honom. Hans första fru hade varit en fattig
fröken, han en lika fattig kapiten, då han gifte sig, och några år
der-efler köpte han Remminge med underlydande. Äfven detta hade i
början förefallit underligt, särdeles som baronen långt ifrån ej var road
af Jandtbruk.
Gamla trädgårdsmästaren Hansen, som nu var pensionerad, hade
om baronens ditkomst en egen historia. Herrskapet hade kommit
och knappt varit der fjorton dagar, redan första dagen hade de tagit
nyckeln till gallerporten och låtit omgöra låset med dubbla riglar. —
Detta hände för omkring femton år sedan — en liten tid derefter
uppenbarade sig en afton den ”grå mannen,” som sedan haft
nyckeln. Så mycket är säkert, att ingen kan röra vid gallerporten utan
att af en osynlig makt kastas tillbaka. Magistern såg då han kom
dit, menade Hansen, lika gammal ut som nu, åtminstone hade han
icke märkt någon skillnad, lika blek, lika mager, lika grå i hågen
och — det är mycket det. Friherrinnan hade död t och sedan
baronen gått enkling ett år, gifte han sig med én ung flicka, som varit
gamla friherrinnans förtrogne och vän, på långt håll slägt — en god
husmoder, en förekommande vän, och en klok hushålls-menniska.
Hon hade sjelf hand om allt, och jag var endast biträde i allt. Jag
funderade hit och dit; när är ej ett fruntimmer nyfiket och en nitton
år6 flicka allra mest? Den der gallerporten var mig förhatlig,
magistern utgjorde min fasa; med ett ord, jag måste veta det, men huru?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
