Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - Första Aftonen - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång då baronen var synnerligen upprymd, vågade jag fråga:
Baronen kunde väl ändå säga mig hvem denna magister egentligen är
— han är så . . .
Baronen blef plötsligen allvarsam och sade: Bästa Margret —
magistern är en hederlig karl, en utmärkt menniska — litet kuriös,
han är en min ungdomsvän.
Svaret var tydligen undvikande. Jag vände mig en gång till
friherrinnan; men fick der ett lika undvikande svar och en allvarlig
blick med det tillägget: magistern tillhör oss, är en vän, är det ej så?
— Jo.
— Kom då ihåg vår första bön, bry er ej om magistern, låt
honom vara obemärkt, det är detta han vill — och låt vara att det
är besynnerligt — det är väl ändå det minsta en menniska kan
begära att få lefva för sig sjelf och i sina egna tankar, då han ej
dermed besvärar någon. Trädgården, den der som ligger midt för hans
fönster, är hans; vi hafva afstått den åt honom, der har han sitt Eden.
Margret, Margret, sök ej intränga dit i hans stilla rike.
Jag blygdes för min nyfikenhet och frågade aldrig mera.
Med dessa ord tystnade tant Margret.
— Nåh, min bästa tant — mera.
— Hon småskrattade. — Jag vet ej mera.
— Hvad?
— Kära du, du ville ju höra en spökhistoria, något, som kan
reta inbillningen — nu har du fått en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
