Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tant Margaretas soiréer. Genremålningar
- III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
De begge resande, Signor Albonl — den sköna Fransiscas
farbror — och hon, hade inlagit några rum i ett af stadens tomma
palatser, som nu uthyrdes, under det att egaren i Wien uppvaktade,
vid kejsartronen, och sökte lyckan på norra sidan om Alperna.
I den stora salen brann en alabasterlampa i taket, och spridde
ett halfdunkel öfver rummets tunga prakt. De begge unga voro
ensamme, ty Felix hade mutat portvakten och betjeningen, och fick
derföre veta när Signor Alboni var borta. Det första besöket hade
förskräckt Fransisca; men då detta aflopp lyckligt, så fruktade hon
mindre än förr — och när fruktar väl kärleken? Felix var ock alltför
mycket ridderligt sinnad att gifva den unga flickan orsak till
misstroende eller fruktan, och hon, ännu blott ett barn, fader- och
moderlös, utan stöd i hela verlden, utan förtroende till sin farbror, som
var lika inbunden som artig och förekommande, slöt sig derföre
med hela oskuldens hängifvenhet till den öppne, hjerteglada nordbon,
som i rang var hennes like.
— Men ni är ej glad i afton, bästa Felix, yttrade hon vid ett
af dessa hemliga möten, ni ser så sorgsen ut, — säg Fransisca
orsaken till er förstämning.
Felix smålog: Jag vet ej någon orsak, men en har jag; säg,
älskade Fransisca, vill ni följa mig till mitt land?
— Jag far icke, man skall aldrig tillåta det.
— Men hvad hindrar?
— Min tro, sade den sköna flickan, och slog ned ögonen.
— Er tro, sköna Fransisca? Jag vill ej tvinga er tro,
undantagandes om ni icke tror mig.
En blick blef svaret — en blick full af tro och kärlek.
Felix tryckte hennes hand till sina läppar. — Således ej -er tro —
hvad hindrar er att bli en baronessa Ankarsljerna, fastän namnet är
svårt att uttala?
Fransisca dröjde med svaret; men Felix såg en tår långsamt
bana sig väg under de långa ögonhåren.
— Hvad, Fransisca, för Gud, för alla helgons namn, tala —
tala då.
— Min Onkel — jag är rik, han fattig — han tillåter ej.
— Ni rik? — i^å väl, jag har nog, låt honom behålla sin
rikedom.
— Nej, nej —• nej — upprepade flickan och kastade en af fasa
blandad blick på Felix.
— Hvad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0103.html
