Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade röfvat, hette det, bort ett henne i from afsigt lemnadt
heligt relikskrin, i hvars lock, under glas, en bit af krubban i
Betlehem var förvarad tillika med en af Frälsarens skoremmar. Hela den
rättrogna kyrkan kom i harnesk, och pöbelns raseri, hade troligen
brutit ut öfver den stackars magisterns oskyldiga hufvud, om han ej
i hast rest. Som man vet är presthat det ilsknaste af allt hat, och
man stadnade således ej vid blotta klagomål; man tvärtom gjorde allt
för att, om möjligt vore, uppfånga den flydda, och således utgick bref
och lysningar efter den brottsliga helgerånerskan Fransisca Alboni.
Följden af alla dessa bemödanden var, att Felix och hans maka tvärt
igenom Tyskland flydde till Holland och derifrån till England, för att
der gömma sig undan den första stormen. Der, i verldshandelns
hufvudstad, der det rörliga lifvet och framåtskridandets hastighet lemna
allt grubbel, all dimma, som hvilar öfver kontinenten, efter sig,
liksom den lysande kometen, hvilken, sjelf klar, skyndar mot solen,
blåser sig sjelf ren i den skarpa vinden, men lemnar en svans af
rök bakom sig; — der voro de i lugn.
Den gamle baronen, som missbilligade sin sons obetänksamhet,
måste ändå göra nödvändigheten till en lag; men han hade likväl
den smärtan att berätta sina barn, att de ej kunde vara säkra i
Sverige. Regeringen der var då som bäst beroende af franskt guld,
och franska ministern hade anmält förhållandet och å hans
alldrakristligaste majestäts vägnar begärt upprättelse, ifall den brottsliga
skulle anträffas i Sverige. Detta förhållande fortfor tills Gustaf den
III anträdt regeringen och lyckats genom ett slag förstöra den usla
styrelsen, som i frihetens namn förtryckte kung och folk. Vid
samma tid afled gamla baronen utan att hafva återsett sina barn. Den
ende, som var närvarande vid hans dödsbädd, var magister Gerhard,
som förseglade hans testamente och mottog, som en trogen vän, den
gamles sista befallningar. Öfvergif dem aldrig, Gerhard — var deras
stöd, deras förstånd, deras vän, och — tillade den gamle —
uppfostra äfven Adolf, min yngsta son, lär honom gudsfruktan,
måttlighet och mensklighet. Detta var den gamles sista bön.
— Det var en slug beräkning af signor Alboni, sade Felix. Det
var han som inledde vår bekantskap, för att sedan få ett skäl att
sätta dig i kloster, älskade Fransisca; nu är all fara förbi, vi flytta
hem till mitt land, der en ädel och kraftfull kung fattat spiran. Felix
var en af dessa, som med värma tog del i allt, och som hans far
tillhört det undertryckta partiet — det vill säga det, som alltid blir
undertryckt af passionernas kamp om herraväldet, det fosterländska
och ärliga partiet, så hade han från barndomen fattat ett djupt hat
till partivälde i allmänhet och ett svenskt isynnerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
