Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tant Margaretas soiréer. Genremålningar
- VI.
- VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ökade således vid sin hemkomst massan af Gustaf den III:s
blinda beundrare; men fick en vink att ej visa sig vid hofvet,
emedan Gustaf ej ville öppet trotsa sina vänner i södern.
Felix och Fransisca satte sig således ner i en aflägsen provins,
och lefde några lyckliga år i glömska och tysthet.
*
VII.
Stöten i Fahlu grufvor var klart upplyst af mångfärgade lyktor,
som i festoner och klasar hängde öfver djupet. En ofantlig
menniskomassa hade samlat sig omkring grufvan och i grufstaden; öfverallt
sken eller ljus, öfverallt hvimlade det med festligt prydda menniskor,
som under skratt och skämt strömmade upp och ner eller tyste stodo
och betraktade uppfordringsverkets oupphörliga arbete; men de
gnisslande hjulens buller öfverröstades af folkhvimlet.
— Jag ville ändå en gång se den store konungen, sade en
yngling stödjande sig på Felix Ankarstjernas arm.
— Tyst, din röst röjer dig, Fransisca, — oaktadt din
förklädning; — äfven din utländska accent gör, att man fäster
uppmärksamhet på oss.
— Ja, du har rätt, Felix, hviskade Fransisca, som förklädd vid
sin mans sida trängde sig fram genom de böljande hoparne för att
se den konung, som då afgudades, sedan hädades och ännu på långt
när icke fått rättvisa. — Tyst, kungen kommer! hörde man i hopen,
och alla trängde sig närmare gruföppningen, der man uppställt en
spalier af soldater för att lemna plats åt majestätet. Han steg af och,
följd af sin svit och ställets auktoriteter, nedsteg han under folkets
hurrarop och musikkorpsernas musik i schaktet.
— Jag är gammal vän med gruffogden, sade Felix, och har så
lagat, att du skall få se det inre af grufvan; men jag kan ej följa
dig dit ner i den klara belysningen; man skulle igenkänna mig —
och du vet att . . . .
— Konungen ej kan se oss, inföll Fransisca. Nå väl — vår
hederlige Gerhard blir nu mitt beskydd, tillade hon hälften sorgset,
hälften skämtsamt — och nu lemnade hon sin arm åt den trogne
vännen, som för tillfället hade klädt sig efter dåvarande mod, — en
drägt som långt ifrån illa klädde den magra mannen.
Gerhard gick fram till stigarn, som hade vakten vid
gruföppningen och uppvisade en lapp, hvarpå gruffogden skrifvit: ”unga baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0110.html
