Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troligen på denna tid lärt alt känna min karakler, eller också behöfde
man mig: — med elt ord, friherrinnan intog mig i hemligheten, och
berättade ofvanslående om sin olycklige svåger och svägerska. Jag
har ofla velat berätla er det; men Gerhard har förbjudit det ända
tills nu. Händelsen är följande:
— Del måtte väl ej hänga ihop, inföll jag, med hvad en gosse
påslår sig hafva selt?
— Jo.
— Du har således hört det, bästa Margreta?
— Ja och nej.
— Huru lyder din saga?
s— Jo, en gosse, Petters i Hullet vildbasare till son, hade
observerat ett skalbo i en af de höga almarne, som slå straxt innanför
trädgårdsmuren. Visst fruktade han spöken, men älskade mera alt
få skalägg, och vågade försöket. Han klättrade med stor möda
uppför muren, fick tag i en gren och lyckades alt få fotfäste i trädet.
Han triumferade som bäst, då han på afslånd fick se tvenne
svartklädda fruntimmer, som, åtföljde af Magister Gerhard, promenerade i
trädgården. Nu gällde Gerhard för en slags trollkarl, och pojken
trodde att han spatserade ihop med några redan aflidna personer —
gaf till ett anskri, och nära nog störtade ur trädet på muren, och i
ett hopp i marken utanför. Han skadade sig icke, och man Iror nu
alt gasten ställt till allt del der.
— Godt, ingenting vidare — men del är ändå nödigt, säger
Gerhard, att ej låla trädgården vara en så mystisk ort som förut. Vi
skola gå dit in, så att folket ser det — och Margreta har sett —
en vanlig trädgård, ingenting annat.
— Men — lefver friherrinnan ännu?
— Ja — ja, barn, men — men, snart måste ändå gallerporten
öppnas och den gamla gästen flytta derifrån — hon är mycket sjuk.
Enligt öfverenskommelse spatserade friherrinnan och jag
dagligen i den lilla trädgården, och ryktel om de tvenne fruntimmerne i
sällskap med Gerhard reducerades snart till, att vi begge gått der,
således inga spöken.
— Men hvarföre, frågade jag, behöfde väl friherrinnan Fransisca
på detta sätt gömma sig?
— I början derföre, atl Alboni verkligen arbetade på att få
henne tillbaka och troligen lyckats, om ej Gerhard undandragit henne
alla forskningar. Eli helt år reste han och hon på Kontinenten, i
England, Skottland och slutligen Irland. Under delta år förlorade
Alboni alla spår, och märkte, att man ej lät ertappa sig — han nöjde
sig således med alt slippa göra reda. De resande dröjde länge i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
