- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
107

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde sin tjenst och arbetade till trots mot alla protester, och ändå
var han lycklig och skrattade åt sina små besvärligheter; ty, på det
hela taget, öfversten tyckte rätt mycket om alt ha prydligt omkring
sig, endast delta kunnat gå på samma lättj* melhod som i tusen och
en natt, att osynliga féer, utan buller, utan bång och rumförvisning
för herrn i huset, gjort allt det der, som nu, verkställdt af menniskor,
blef en smula besvärligt. Öfverslinnan var en treflig och glad
menniska. Hon egde förmågan alt styra och ställa allt på det bästa,
göra allt lätt och så litet obeqvämt som möjligt, och detta gjorde att
öfversten, då han kom med full föresats alt brumma, vanligen blef så
tvärt afbruten, att han skrattade i stället. Detla var visst en
dekon-fityr, som borde sårat hans manliga stolthet; och i sanning, öfversten
fann det sjelf och kunde efteråt förarga sig öfver att han var ”för
god” — men allt detta ändrade icke förhållandet.

Jag hade varit i huset omkring fjorton dagar, och var redan, ty
jag har lätt derför, invigd i alla husets små mysterier och var
dessutom gammal vän med öfverslinnan, så alt jag ganska noga kände
detta vänskapliga gnabb, denna menjngsstrid, som faller sig så
hjer-tans rolig att betrakta på närmarcr håll; då en hustru, endast och
allenast för att göra sin gubbes lif behagligt, måste göra tvertemot
hvad han vill och bära alla hans anmärkningar, eller då hon kör ut
honom att laga rörelse för helsan, faslän han vill vara stilla och hon
sjelf helst såg honom hemma.

Öfversten å sin sida var i yttersta grad rädd om sin hustru;

— han ville neka henne att sjelf sköta barnen, ty det kunde skada
hennes helsa och dessutom, det hade han läst i en bok, uttråka
henne. Att hon sjelf läste för barnen, alt hon skölle en
guvernants-tjenst, var honom isynnerhet en nagel i ögat; men della skedde ändå
ända till dess jag kom i huset, då jag fick hjelpa till; men
hufvud-bestyret hade dock frun.

— Goda mamsell Margreta, sade öfversten, då vi voro
ensamme; — haf Emma ifrån den välsignade undervisningen — hon riktigt
magrar, Emma; — jag tycker alt det riktigt pinar ut henne — hm

— hon får inte fortfara, ty hon har nog ändå att sköta. — Han
suckade. — Jag vill inte lala om mig; ty jag sköter, Gudi lof, mig sjelf,
om jag får; har skött mig i trettio år på egen hand — hm — men
si hon har ett stort hushåll — och se pigorna bara — del är en
förbannelse alt ha en hel stat med pigor — tacka vill jag gumman
Håberg, som skötte mitt hushåll förut, hon var den enda — då gick
det an — men nu — tre pigor — tre pigor — det är fasligt, och
dessutom så se vi nu folk här — och allt skall Emma beställa —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free